Går mot strömmen. I slutet av september firade Syrianska Eskilstuna att de vunnit trean och gått upp i tvåan.
Vi skriver 2017 och 2019.
Två år att minnas för alla fotbollsälskare i Eskilstuna.
Det var då som AFC Eskilstuna och Eskilstuna United båda var allsvenska lag.
De här åren var även guldglimrande för Smederna som blev svenska mästare tre säsonger i rad i stor stil.
Sedan dess har vi genomlevt en pandemi, sett Putin starta krig i Ukraina, drabbats av skyhöga räntor och matpriser och fått tillbaka Trump som president i USA.
Från 2020 då covid 19 lamslog världen har det sakta men säkert blivit sämre på många plan när det gäller lagidrottandet i Eskilstuna.
Allsvensk fotboll är vi inte i närheten av just nu.
AFC är numera i tredjedivisionen och i United har mycket varit kaos de senaste åren.
Att Smederna ska mäkta med att vinna nya guld i närtid känns inte heller troligt.
2024 är snart över. Det blev ett år av mestadels fiaskon och nedflyttningar för våra lag.
Guifdamerna, Linden Hockey, IFK Eskilstuna och City ramlade alla ur sina serier.
Ljuset i mörkret blev Syrianska som tog hem trean i stor stil och är stans näst bästa fotbollslag för tillfället.
Varför har det blivit så här?
Hur kommer det sig att våra lag i så många fall tampas i botten och inte i toppen?
En anledning är förstås pengar.
Eller bristen på pengar.
Guifdamerna gick ner för räkning våren 2024 och åkte ur Allsvenskan.
I Eskilstuna finns inte de där stora företagen som är beredda att skicka in miljoner i olika klubbar. I stället får föreningarna slåss om mindre belopp och det gör att det är hopplöst svårt att matcha andra klubbar i Sverige.
Ta bara Guifherrarna som dessutom löper risk att åka ur ligan i vår.
De är inte i närheten av de stålar som finns i exempelvis Sävehof, Kristianstad eller Ystad.
När Guifs herrar slogs i toppen för drygt tio år sedan var budgeten en helt annan. Spelarna som i flera fall var landslagsmässiga kunde om de ville bara spela handboll.
Så är det inte nu.
Först kommer jobb. Sedan idrotten som blir mer en hobby.
Linden Hockey åkte ur division 1 och sladdar numera i botten av tvåan.
Kan det bli bättre då?
Visst finns möjligheterna.
I Eskilstuna har vi egentligen fina förutsättningar.
Vi har fräscha arenor som bara skriker efter fullsatta läktare.
Just nu är dock inte lagen tillräckligt bra för att fixa fester i hallarna och runt planerna som finns.
För att nå tillbaka till glansdagarna krävs dock hårt jobb, pengar och samarbete.
Inte minst tror jag kommunens olika företag behöver se vikten av att ha bra klubbar och inte bara snygga anläggningar. Föreningar som sätter stan på kartan. Som ger Eskilstuna positiva rubriker.
Då lockas kanske publiken tillbaka.
För hur man än vänder och vrider på det vill alla se lag som vinner.
Radas förluster upp stannar man hemma i soffan och ser någon match från Premier League eller SHL i stället.
Jag hoppas klubbarna, företag som exempelvis Volvo och Eskilstuna kommuns bolag alla hjälps åt för att nå högre höjder.
Det borde gå att bli bättre men det är bråttom eftersom vi snart inte har några elitlag kvar.
Till sist. För sista gången: Den 1 maj 2004 klev jag in på Eskilstuna-Kurirens sportredaktion.
Nu kliver jag ut.
Vill med de här raderna tacka er läsare och alla fantastiska idrottskvinnor, -män och ledare jag haft glädjen att träffa genom åren.
Utan er hade jag inte kunnat ha mitt stora intresse som yrke.
Vad som väntar nu vet jag inte.
Men säger som idrottarna med utgående kontrakt brukar göra:
– Jag stänger inga dörrar …