Efter tre raka överkörningar var det ett stukat Guif som lirade hemmapremiär.
Att båda lagen förlorat i inledningen av ligan märktes också.
Det passades hit och missades dit från båda håll.
Någonstans kändes det ändå som om Guif skulle kunna fixa det här.
Men det var innan andra halvlek började.
Då spelade plötsligt Malmö enkelt och studsade boll på boll i mål.
Guif hade också många fina lägen.
Men sköt i den så kallade semaforhöjden som expertkommentatorn Claes Hellgren brukar säga om skott som räddas en och en halv meter upp av en flaxande målis.
Vips stod det 14–19.
Inget. Absolut inget talade för Guif.
Men en timeout vände allt.
Ett tu tre gjorde Guif mål på det mesta och tog till och med ledningen.
Det höll inte in i mål. Men ... poängen (23–23) kan visa sig ruggigt viktig. Hoppas alla förstår det och kanske räddar det också Guif publikmässigt.
Drygt 1 100 i hemmapremiären är illa. Riktigt illa. Men kanske lockas fler om en vecka hemma mot Ystad. Borde i alla fall bli så.
Oskar Andreasson i Guif spelade i division 1 i våras.
Det kan man inte tro.
19-åringen var hur cool som helst i slutet där han smällde in två mål som räddade en pinne kvar i Eskilstuna.
En kartong Lego blev priset som matchens lirare för Oskar.
Undrar för resten om han fortfarande ägnar sig åt sånt på fritiden ...
I övrigt var det kul att se de båda högerniorna. Nya, respektlösa, Zeb Bjerneld och Elias Hall som vågade och vann flera gånger.
Mer sånt, tack. För det finns bra saker att bygga på i detta unga lag där elva av 16 i går är födda på 2000-talet.