Det kan man kalla en onödig förlust

Julbordet var bortdukat. Nu väntade desserten i form av annandagshandboll. Men Guif–Amo blev ingen smakfull historia. I stället räknades säsongens kanske onödigaste förlust in.

Det ville sig inte alls för Marko Roganovic och de övriga guifarna mot Amo.

Det ville sig inte alls för Marko Roganovic och de övriga guifarna mot Amo.

Foto: Joakim Serrander

Krönika2023-12-26 18:59
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med fyra segrar på de fem senaste matcherna fanns gott hopp om två nya poäng hemma mot Amo.

Det sprack i princip direkt.

Guif hamnade på efterkälken från minut ett.

Första halvlek var i mångt och mycket en orgie i svagt spel och onödiga misstag.

Lägg därtill att skickliga målvakten Marko Roganovic inte räddade ett enda skott. Han avlöstes av Sebastian Westerlund som lyckades nypa ett par bollar. Men ingen skugga över målisarna. Det behövs ett fungerande försvar om keepern ska lyckas fullt ut.

Som mest var Guif i åtta måls underläge före paus. Det krympte till fyra och då fanns fortfarande hopp om poäng.

Det gjorde det till och från ganska länge i matchen.

Men så fort Eskilstunakillarna kom hyggligt nära var det som om alla slappnade av och tänkte att det här ordnar sig.

Vilket det inte gjorde.

Konstiga avslut och rörigt spel bakåt varvades om vart annat.

Det gjorde att Amo ganska bekvämt kunde hålla sin ledning.

På något vis blir man inte riktigt klok på årets Guif.

Insatser på hög nivå varvas med bottennapp som den här kvällen.

Utan att förringa smålänningarnas insats var det ändå snarare Guif som var dåligt än Amo som var väldigt bra.

Två som jag ser det helt bortkastade poäng kostade det.

Extra synd dessutom när det på nytt var bra med publik (1 880 personer). Det är ju vid såna här tillfällen Guif ska visa att de är värda entréslanten.

Efter matchen hördes en del sura kommentarer när publiken gick hemåt i decembernatten.

Typ som att Guif på nytt spelade dåligt hemma och att det verkade vara si och så med tändningen.

Nu är jag i och för sig rätt säker på att guifarna verkligen ville göra en bra insats.

Men det var som att allt bara låste sig långa stunder.

Fanns det positiva grejer då?

Ja, att Nikola Roganovic, 17, fick ett litet genombrott på liganivå.

Gillar även Mortimer Lundhs försvarsspel i slutet av första halvlek.

Där visade han att man måste vilja något för att vinna.

Totalt sett ändå slätstruket.

För Guif handlar det bara om att glömma 29–32-torsken. Nu återstår bara en match innan det blir ett månadslångt januariuppehåll. Det är på fredag, 29 december, mot Skövde borta.

Med tanke på att Guif ändå varit ganska stabilt borta så blir jag inte förvånad om laget studsar tillbaka.

Vilket man får säga att Amo trots allt gjorde på annandagen. De hade tio raka utan seger innan Guif blev laget som besegrades och gav två pinnar.