Anfall är bästa försvar.
Brukar det heta i fotboll.
I handboll är det tvärtom.
Med bra lir bakåt kryddat med en målvakt i form vinner man matcher.
Det visade Guif med besked hemma mot Alingsås. Lagets första 30 minuter är de bästa den här säsongen.
För jisses vilken betongmur Alingsås stötte på under den första halvleken som slutade 12–5.
Mittbjässarna Melker Norrman och Markus Hagelin var enorma. Lägg där till att det övriga försvaret inte släppte fram särskilt mycket. Och slank skotten igenom stod målisen Daniel Freyr Andrésson där. 55 procent hade islänningen före paus och det ska både han och hans lagkamrater hyllas för.
Efter vilan närmade sig Alingsås något.
Särskilt nära kom dock aldrig gästerna och när Guif spelar så här är de ett slutspelslag.
Nu hoppas jag verkligen att de kan hålla i detta.
Då behöver vi inte vara oroliga för att det blir bottenstrid.
Nej, då landar laget minst åtta. Det törs jag lova.
Alla i Guif ska som sagt prisas en sån här dag.
Vill ändå ge "gamle" Robin Andersson Dickfors lite extra beröm.
Det är så himla kul när man får se att de gamla genombrottstakterna sitter i.
Än är inte Robin slut.
Om nu någon trott det.
Kasper Larsson och Pavle Karacic var tillbaka efter ganska lång skadefrånvaro.
Att de betyder massor för Guif visade de sannerligen direkt i 25–21-segern.
Kasper har till exempel en härlig förmåga att sätta fart på anfallen. Han, Erik Persson och Eric Johansson hade en helt annan snurr på bollen jämfört med Alingsås niometerskillar.
Pavle å sin sida är kämpen som aldrig ger sig.
En vinnarskalle och pådrivare av hans kaliber behöver varje lag.