Det var också året som startade med förlegade, om ännu säkerligen vanligt förekommande runt om i vårt land, inkilningsriter. Något som både AFC och United tyckte var kul. I alla fall tills vi skrev om det i tidningen och kommunen tillfälligt drog in sitt stöd till klubbarna.
Det var året då flera smeder skadades i våldsamma krascher, en speedwayförare testades positivt för dopning och blev avstängd, en handbollstränare spelade vinst på sitt eget lag – och blev avstängd. Och året då det blev bråkigt värre i både Ärla och Linden.
Men det var också året då en av tidernas största svenska fotbollsprofiler, många gånger underskattade Eskilstunakillen Sebastian Larsson, tog farväl som elitspelare, Perseus Karlström gick in i det svenska folkets hjärta på allvar, Maja Åskag fortsatte att hoppa mot toppen och handbollspubliken återvände till Stiga Sports arena och levde sig med som förr i tiden.
Det var också året som bjöd på klockrena värvningar, som Amar Muhsin till AFC, och trista försäljningar, som Amar Muhsin från AFC.
Och då kommunanställde Johan Bodén dök upp som räddaren i nöden en sen majkväll när jag och min kollega Malin Johansson, efter en Unitedmatch, blev inlåsta på ett nedsläckt Tunavallen. Om vi nu egentligen blev det ... Småmörkt och kallt var det i alla fall, dörrar stängda och frågan om vi skulle sova i mittcirkeln eller i ett avbytarbås snurrade i huvudet samtidigt som stressen ökade innan Bodén vände åter på väg hem från sitt arbetspass och med ett leende släppte ut oss i friheten.
Det var året vi fick se några av världens främsta bilförare flyga fram i ett stekhett Härad och Gillbergasonen Joel Granfors racea mot nästa nivå i sin karriär. Vi fick se målvakter spika igen sina burar, pingisprecision av högsta klass, tennisbragder och två basketlag på väg uppåt. Plus fina prestationer i dans, ridning, bowling, gymnastik, kampsort, simning, trav, bangolf, skytte, futsal och fler sporter än så. Men även entusiastiska skidspårare och alpina snösprutare. Och alla andra ovärderliga eldsjälar och funktionärer som lägger stora delar av sina liv på "sin klubb" oavsett med- eller motgång.
Det var även året då vi såg Nils van der Poel, på ett majestätiskt vis, skrinna hem två OS-guld och Armand Duplantis bara flyga högre och högre. Och ett par dagar före nyår lämnade legendaren Pelé jordelivet och flyttade till fotbollshimlen.
Det var jubileumsåret, då United fyllde 20, som slutade med att laget sparkades ut ur finrummet efter att ha misskött ekonomin och inte beviljats elitlicens.
Och det var året då VM:s två bästa lag, Argentina och Frankrike, avslutade ett kontroversiellt fotbollsmästerskap i Qatar med den bästa VM-finalen jag sett. Vilket som helst av lagen kunde ha lyft den gyllene pokalen efter en galen tillställning. Nu blev det Messi som fick kröna sin fantastiska karriär med det han saknade.
Men framförallt var det Smedernas år. Åter byggde lagledningen nytt och gav sig ut på en magisk resa som ännu en gång slutade med guldjubel och pokallyft i de småländska skogarna. Enormt imponerande!
Fotnot: Dessa rader har inte tagit hänsyn till krig, moraliska dilemman eller andra hemskheter som ständigt pågår runt om i världen.