"Tyck vad du vill – men jag beundrar verkligen AFC Eskilstuna"

Vet att en del höjer på ögonbrynen nu.
Kanske rent av blir sura eller arga.
Oavsett vilket vill jag nu slå fast en sak för egen del. Det går inte att känna annat än beundran för AFC Eskilstuna som likt katten har nio liv.

AFC Eskilstuna och lagets nyckelspelare Aleksandar Azizevic går mot avgörandets stund.

AFC Eskilstuna och lagets nyckelspelare Aleksandar Azizevic går mot avgörandets stund.

Foto: Anders Nilsson

Krönika2024-10-25 10:27
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hösten 2016 kom beskedet.

AFC United som de hette då blev plötsligt AFC Eskilstuna.

Hemmaplanen Skytteholm i Solna byttes mot Tunavallen.

Sedan dess är inget sig likt.

För oss på tidningen har det blivit spaltmeter skrivna om klubben som vi så att säga fick gratis. Både roliga och mindre muntra nyheter har presenterats under åren.

Från att vi mest haft klubbar som harvat i fjärde divisionen där det stora målet genom åren varit att bli bäst i stan blev det hastigt och lustigt allsvensk fotboll i Eskilstuna. Med en helt ny klubb som varken heter City eller IFK.

Problemet var dock att få ville ta AFC till sina hjärtan då för åtta år sedan.

Det har inte ändrats nämnvärt.

Vet inte riktigt varför men det har nästan blivit en sport att hata klubben.

Dock har det inte hindrat föreningen från att spela två säsonger i Allsvenskan och fem i Superettan.

Fotboll på den nivån hade vi inte varit i närheten av att få se utan AFC.

Så är det.

Sedan kan folk gnälla bäst de vill på klubben som brottats och brottas med ekonomiska bekymmer.

Efter nedflyttningen i fjol är det ettan som gäller och har det varit turbulent tidigare i AFC så är det inget mot hur det varit i år.

Personligen har jag fler än en gång trott att klubben skulle gå under.

Den ena lösningen efter den andra har presenterats.

Allt har spruckit.

Ledare och personal har försvunnit en efter en.

Från att i våras haft en hygglig stab har det krympt till ett minimum.

Hur AFC fortsatt driva skutan framåt är ofattbart med typ en tränare, en medieansvarig och en oavlönad materialare som de enda fasta punkterna.

Personligen känner jag beundran över att de orkar. Att de inte ger upp. Det måste tyda på kärlek till en klubb som av många ses som den fula ankungen.

Med ny styrelse och företag som verkar vilja stötta klubben har AFC nu ändå fått nytt hopp. Känns det som i alla fall.

Ska AFC finnas nästa år tror jag dock en sak är helt nödvändig.

Eller två kanske.

Till att börja med är hänga kvar i ettan ett måste. Blir det nedflyttning är det god natt. Det törs jag nästan lova.

Nummer två är att få Eskilstunaborna att acceptera klubben.

Tycker det är dags nu.

Det har gått åtta säsonger sedan AFC kom hit.

Allt gammalt tjafs borde vara glömt.

Därför hoppas jag innerligt att klubben fixar nytt kontrakt. Under söndagen (avspark 15.30) spelas säsongens hittills viktigaste match. Seger hemma mot Piteå kan vara ett bra avstamp till att vi får se bättre fotboll än bara matcher i tvåan 2025.