Ett av årets starkaste minnen är när Eskilstuna fridrotts Emil Millán de la Oliva hakar på idolen Mo Farah under "One hour-race" i Bryssel.
När "det där" viruset lamslog en hel värld var det inte mycket som var igång.
Samtidigt som matcher och evenemang ställdes in på löpande band letade jag febrilt efter något som kunde ersätta mitt uppdämda behov av sport och spänning.
Till slut halkade jag in i ett.
Min generation, som är uppväxt med Championship Manager i PC och Mac-världen, vet precis vad jag pratar om. Något som griper tag i en och slukar en väntan på nolltid.
Man kan kort beskriva CM: du tar över ett valfritt lag, fattar tag i taktikpinnen, lägger ett bud på en ung Zlatan eller på Derbys svenska underbarn Tonton Zola Moukoko (!).
Den senare blev kanske ingen stjärna i verkligheten (återvände till Carlstad United i division 3), men i spelet blev han vald till världens bäste lirare år efter år och kunde på egen hand ta ett lag som BK Forward till Champions League-titeln.
Våren 2020 blev ett sånt år.
Men inte med CM utan med Top Elevens app i luren.
Efter att livesportbevakningen så sakta drog igång igen föll tidsfördrivet helt i glömska, tack och lov.
Jag fick äntligen se sport live och kunde glädja mig åt lokala positiva händelser som:
När den varvade Eskilstunalöparen Emil Millán de la Oliva skrattandes hakade på Mo Farah under OS-medaljörens slutvarv på Diamond League-loppet "One hour-race".
När Malin Bergströms Galactica gjorde comeback och vann Monté-SM.
Och när Eskilstuna Boxningsklubb tog sitt första SM-guld på seniorsidan på 50 år genom Nermin Hajdarpasic.