Som det berömda korthuset föll Guif ihop.
Laget hamnade i ett blåsväder av nästan samma kraft som Miljöpartiets alla klavertrampare är i just nu.
Det var närmast orkanstyrka båda på ljudet från publiken och på farten som AHK-killarna flög fram i.
Lika bra som Guif var i första, lika klent var det i andra.
Om vi börjar med det bästa.
Vi ska sannerligen inte ta ifrån Guif deras första halvlek.
Och kunde laget spela så under onsdagskvällen kan laget spela så igen – och vinna.
Först på måndag i Sporthallen sedan fredagen den 29 april i en femte och avgörande match.
I de två första matcherna har Guif varit med och rent av vunnit målvaktsmatchen.
I går blev dessvärre både Adam Krantz och Herdeiro Lucau utklassade av Mikael Aggefors.
Just Aggefors var också den som drog igång vändningen.
Vid 16–20 fick Guif straff.
Freiman brände den och Tholin missade returen som följde.
Eller brände och missade för resten …
Aggefors nöp bägge och fick igång både laget och publiken.
I ett huj stod det 20 lika och sedan var Guif inte riktigt med i matchen mer utan blåstes om i autobahnfart.
Senast hemma i Sporthallen var Helge Freiman magisk.
Det var han inte den här gången.
AHK tog honom hårt och Helge blev mer och mer frustrerad.
Ett mål från honom är förstås underkänt, men jag är rätt säker på att Helge steppar upp till på måndag igen.
Trots förlusten fanns en del kul med Guifögon sett.
Som Daniel Ekmans och Emil Anderssons första halvlek.
De stod för skyttet på ett härligt sett.
Dessutom ska Jesper Lindgren ha massor av beröm.
Kanske inte för spelet bakåt i första hand utan för att han visade hur bra han faktiskt är framåt också.
Lindgren-Ekman-Andersson blir en kul trio på nio meter att kolla på i höst när Guif tillfälligt flyttar ut på landet.
Nåväl säsongen är långt ifrån över än och på måndag vill jag se följande:
1.En smockfull sporthall.
2.Att målvakterna är tillbaka i form.
3.Östlund gör sensationell comeback.
4.Att domarna är mer neutrala än i går.
Då blir det en femte rysare mot Alingsås dagen före valborgsmässoafton.