I söndags svarade Guif för en bra och en bedrövlig halvlek borta mot Sävehof.

I mötet med Malmö hemma under onsdagen fick vi snudd på se en repris.

Efter en helt okej insats första 30 minuterna tog Guifs bensin slut.

En riktigt usel start efter paus förstörde chansen till ett gott nytt år. I stället för att blicka uppåt får nu Guif känna flåset bakifrån på allvar.

Egentligen är det en gåta hur ett lag kan pendla så enormt mellan höga berg och djupa dalar.

Men tyvärr är det kanske så att Guif inte är bättre än så här. De som ska kliva fram gör det inte och när Malmö snabbt kom ikapp och förbi såg det närmast panikartat ut i hemmalaget.

Guif försökte, det gjorde laget. Men på något sätt gick det mesta för långsamt. Såg ibland ut som en film som spelades på fel hastighet. Skottet var lama och passningarna lösa och lättlästa.

Nu väntar drygt en månads uppehåll.

Det passar sannerligen Guif.

Laget måste nu på något sätt samla ihop sig. För i februari och mars kommer nyckelmatcherna slag i slag. Alla bottenkonkurrenterna väntar och nu handlar det om att få fart på truppen.

Kanske är det också så att Guif måste hitta förstärkningar under januari.

Vet att ekonomin inte är den bästa men det är ännu dyrare att åka ur.

Sedan är det så klart inte så lätt att nya lirare för en billig peng.

Ett alternativ att bredda den tunna truppen är att be både Robin Andersson Dickfors och Markus Hagelin att göra tillfällig comeback.

De kanske inte alls har tid eller lust.

Men fråga kostar inget och just nu behöver Guif all hjälp som går att få.