Det var en period innan Stiga Sports Arena såg dagens ljus.
Guifs herrar skämde bort Eskilstunapubliken med både finalplatser och fina slutspelsinsatser.
I laget fanns profiler som Zacke, Tholin, Jimmy Jansson, Daniel Pettersson och Robin Andersson.
För att bara nämna en handfull av alla de stjärnor som gjorde att folk strömmade till gamla Sporthallen för att underhållas.
Sedan kom verkligheten ifatt i form av sviktande ekonomi och en förödande pandemi.
Guif fick likt många andra lag satsa ungt och lite billigare. Detta under ledning av skyttekungarnas skyttekung i Elitserien, Zoran Roganovic.
45-åringen kom till Guif 2019 och är inne på sin femte säsong som tränare.
Under de här åren har Guif varvat toppspel med rejäla bottennapp. Flera gånger har laget varit svagt på hösten för att blomma upp på våren.
Tabellplaceringarna har blivit 12, 8, 9 och 7.
Och precis som siffrorna antyder så var Guifs bästa säsong under Zoran i fjol. Hittills.
För de här åren har Guif sakta men säkert blivit allt bättre. Roganovic har hela tiden påpekat att han tror på sina spelare. De är unga och utvecklingsbara har han predikat. I gengäld litar spelarna på sin coach. Faktum är att jag aldrig hört någon säga ett ont ord om Zoran. Trots att somliga får mindre speltid än andra.
Guif känns som ett lag med skön sammanhållning.
Alla från ledarna till spelarna drar åt samma håll. Vilket bär frukt.
Den här säsongen är visserligen inte ens halvvägs än.
Ändå känns det som om Guif är på väg mot något riktigt kul.
Laget spelar underhållande och har på nytt profiler som lyfter hela gruppen.
Ta bara målvakten Marko Roganovic. Han har på några säsonger gått från hyggligt lovande till en kille som vinner matcher åt sitt lag. Har hela tiden förstått att Marko skulle kunna bli något. Men så här bra? Så här snabbt? Nej, det undrar jag om han ens själv har trott på.
Sedan har vi egna förmågor som Olle Österhall och Kasper Larsson med flera som flyger allt högre.
Detta kryddat med rutinerade killar som Pavle Karacic, Richard Hanisch, Melker Norrman och Marcus Ekman så har Eskilstuna plötsligt ett lag som utmanar igen.
De senaste matcherna har Guif dessutom lyft rejält. Två segrar i rad är visserligen inte så mycket att gå i taket för.
Men sättet vinsterna plockats på imponerar sannerligen.
Storsegern mot Alingsås, då en viss Zacke dessutom förgyllde tillställningen, följdes upp med bortaseger mot svåra Ystads IF.
I paus ledde Guif med sex bollar som utökades till sju i början av andra. Därefter fick Eskilstunakillarna en vagnslast grus i maskineriet. Ystad gnuggade på och kom ikapp.
Där och då hände något häftigt.
För några år sedan törs jag garantera att raset fortsatt och slutat i förlust.
Men inte nu. Guifarna spottade i nävarna, repade mod, ryckte ifrån igen och vann hur säkert som helst.
Så uppträder bara ett lag med självförtroende som tror på sitt spel. Vilket borde få Guif att agera här och nu och snarast förlänga Zorans kontrakt i många år till.
Nu väntar två raka hemmamatcher för Guif som kan haka på topplagen framöver i den löjligt jämna tabellen.
Först Karlskrona den 8 december, sedan Kristianstad sex dagar senare.
Förhoppningsvis med mycket folk på läktarna. För det märks att något bubblat upp till ytan på sistone. Det snackas handboll i handbollsstaden Eskilstuna igen.
Hur kul är inte det, så säg?