Som sportjournalist har jag haft glädjen att följa Guif på nära håll i 20 års tid.
Många är de stjärnor som kommit och gått.
Men utan att ta udden av dessa är i mina ögon den största en vänsterhänt bolltrollare som fick sluta alldeles för tidigt på grund av en skadad axel.
Fast när man trodde att sista kapitlet skrivits om spelaren Mattias Zachrisson för ungefär fyra år sedan hände det plötsligt.
Fick ett samtal på kvällen runt den 15:e november där jag fick veta att sensationen var ett faktum.
Zacke tänkte spela handboll igen.
Om så bara för en match så skulle han faktiskt visa upp sig i den röda Guiftröjan på nytt.
Själv trodde jag nog som många andra att det mest var en kul grej.
Zacke skulle få sluta cirkeln i klubben han älskar och få några minuters speltid.
Det blev mer än så.
33-åringen spelade drygt halva matchen och visade att han fortfarande kan.
Publiken var lyrisk. 3 400 kom till Stiga Sports Arena, såg och jublade över kungens återkomst.
För det blev ett magiskt slut med mål och storseger över Alingsås.
Och även om Zacke säger själv att det är över nu så undrar jag om det inte kan bli ytterligare något varv med liraren Zachrisson.
Jag blir i alla fall inte förvånad om han dyker upp i Guiftröjan om det blir slutspel i april 2024.
Låt oss hoppas det i alla fall.
Årets mörker: Fotbollen i Eskilstuna. Först tvångsnedflyttades Eskilstuna United till Elitettan efter nio år i högsta serien. Sedan föll AFC Eskilstuna ihop som ett korthus och åkte ur Superettan. Lägg därtill floppar av Eskilstuna City och Eskilstuna FC på lägre nivå så förstår alla att vi haft roligare år i stan med världens största sport.
Årets mest korkade: Internationella Olympiska Kommitténs Putinkramare som plötsligt fått för sig att Rysslands krig mot Ukraina är okej. För hur ska man annars förklara att ryssar och vitryssar välkomnas till OS 2024?
Årets handbollsmål: Kan vara exguifaren Erik Perssons frikast när tiden gått ut. På något sätt lyckades högernian i tyska Frisch Auf Göppingen få bollen i mål mot Flensburg trots dålig vinkel och en reslig mur som såg ut att täta alla luckor. 32–31 slutade matchen som spelades för några veckor sedan.
Årets rekordhoppare: I säsongens slutskede slog Maja Åskag till på Finnkampen och hoppade personligt rekord i tresteg med 14,27 meter. Nu är 21-åringen bara två centimeter från Carolina Klüfts svenska rekord. "Nästa år ryker det", sa Maja direkt efter kanonhoppet. Bara att hålla med. Får Maja vara skadefri flyger hon förbi i rekordlistorna. Kanske bär det hela vägen till sommarens OS i Paris rent av.
Årets vinnarskalle: Ja, det måste vara gångaren Perseus Karlström. "Det gör ont. Det är jobbigt. Det är hårt. Det är plågsamt". Orden kom ganska direkt efter Eskilstunakillens silver på 20 kilometer gång på VM i augusti. Hur vissa orkar borra ner skallen och bara köra trots att kroppen skriker efter vila är en gåta. Karlström är värd all beundran och jag unnar honom verkligen ett mästerskapsguld också innan karriären är över om ett antal år.
Årets fest: Dam-VM i fotboll i Australien och Nya Zeeland. Spelades på konstiga tider för den svenska publiken. Det hindrade inte folk från att samlas framför storbildsskärmar och partaja på förmiddagarna. Att Sverige till slut vann brons gjorde förstås inte saken sämre.
Årets pest: Sveriges herrlandslag i fotboll. Mer än så behöver inte sägas om säsongen som bara handlat om fiaskon.
Årets gäst: Nolberto Solanos inhopp som tränare i AFC Eskilstuna. Den ytterst meriterade spelaren från Peru kom hit för att frälsa klubben. Men hans träningar och sätt att coacha laget gick inte hem. I stället sparkades han och skickades tillbaka till England bara några månader efter att han anlänt.
Årets miss: IFK Eskilstuna presenterade nyligen en kvartett nya tränare. Synd bara att klubben "glömde" meddela Lasse Ström att han inte längre är önskvärd. Pinsam behandling av tränaren som såg till att laget med nöd och näppe hängde kvar i tvåan.
Årets motorstopp: Regerande svenska mästaren Smederna var på förhand en av kandidaterna till guldet 2023. Det blev pannkaka. Förlusterna staplades på varandra och laget missade till och med slutspelet. Nu ser vi fram mot ett gott nytt år för Eskilstunaklubben som på papperet ser ut att få ett riktigt bra lag igen.