Nina Ellmark ses ofta ute med barnvagnen. Promenaderna är något som hon alltid lägger in utanför träningspassen.
För en dryg månad sedan fick Nina från Nyköping sitt fjärde barn, bonusdottern Eira.
– Alla pratade om min ålder. De sa att jag nog skulle få det jobbigt eftersom jag är 42 år. Men samtidigt kände jag mig bättre tränad nu än när jag fick första barnet när jag var 30, säger Nina.
Hon har tagit dottern på den vanliga morgonpromenaden. De sex kilometerna fram och tillbaka till jobbet är något som Nina inte undvikit trots distansundervisning innan förlossningen och nu föräldraledigheten.
– Man mår bättre om man går ut på en promenad på morgonen. Fler borde göra det, säger hon.
35 veckor in i graviditeten gjorde Nina sitt sista spinningpass, och simma gjorde hon till vecka 38. Veckan efter dök Eira upp.
– Det var lite tufft att inte kunna springa där i början, jag slutade tidigt eftersom det inte kändes bra, man får lyssna på kroppen. Man vill ju inte förstöra något.
Samtidigt, som den elitmotionär hon är, kunde inte Nina sluta helt.
– Promenaderna kändes för lite, så jag fick försöka hitta saker som jag kunde göra. Jag simmade på banan bredvid när mina barn tränade och det var underbart att känna att man gjorde något fortfarande med sina swimrunprylar. Att bara plocka på sig badmössan gjorde att man kände sig lite sportig fast att man var tung och otymplig, säger Nina och skrattar.
Att komma ut i riska luften och få röra på sig är något som Nina Ellmark försöker göra varje dag.
För sex år sedan, efter det tredje barnet, introducerades Nina i swimrunvärlden genom en granne.
– De tog mig till ett läger. Det var som en spaupplevelse att bara ligga i solen, få maten serverad och bara simma och springa och umgås med andra träningsmänniskor, säger hon lyriskt.
Men att börja så sent i livet ändå och träna, hur lyckades du med det?
– Jag var väl bra grundtränad. Jag och min man har ju alltid varit aktiva. Bröllopspresenten var Stockholms halvmarathon. Sedan går jag all in när jag tycker att något är roligt.
Träningen och familjen blev Ninas huvudfokus vid sidan om jobbet som språklärare.
– Att jag fick snabba resultat av träningen gjorde ju också att man fortsatte, säger hon.
"När jag tycker något är roligt går jag all in, men jag försöker hålla mig" säger Nina Ellmark. Just nu får dock swimrunträningen stå tillbaka. Eira finns i fokus.
Extra kilona hon lade på sig, tio stycken, försvann snabbt efter förlossningen. Inte på grund av träning utan amning.
– Kilona rasade bort. Men det var likadant vid de andra graviditeterna också och det är jag tacksam för. En del får kämpa trots amning.
Nina har även blivit bröstmjölkdonator. Träningen får komma i andra hand, men hon försöker hitta träningspass som passar både henne och Eira, som alltid finns med. Dottern har vaknat under intervjun och blir snabbt serverad lite mat.
– Kroppen måste må bra, det är huvudsyftet. Och nu med corona har jag sagt till mig själv att jag ska skynda långsamt...och det är inte min styrka. Att vara tålmodig alltså.
Nina Ellmark tar med sig den nyfödda dottern på alla träningspass.
Nina säger att träningen är en livsstil.
– Men man måste ha kroppen med sig så klart. Har man ont så måste man få hjälp med det först. De första tre dagarna var man lite mörbultad, men veckan efter förlossningen gick jag min promenad till jobbet, sex kilometer, och det kändes bra.
Nu letar Nina träningspass med en anna småbarnsmamma, är med igen i OK Hällens träningsgrupp och försöker få in så mycket träning som hon kan i vardagen.
– Det är klart, kroppen är försvagad och man har inte det där flåset som innan, men det är roligt att träffa träningskompisar igen. Det är ju halva grejen. Jag skulle inte kunna bli triatlet till exempel, det är för ensamt. Swimrun däremot bygger på lagsport.
Eira är just nu nummer ett i Nina Ellmarks prioriteringslista, men hon försöker att hinna med så mycket träning som hon kan. Dottern hänger med i vagnen.
Tävlingen Ö till ö, som hon brukar ha sikte på vid den här tiden på året, har hon redan strukit från att-göra-listan. Däremot ska hon ställa upp i Ångaloppet i augusti.
– Jag har pratat med min racepartner och han har sagt att han är med på det. Jag får sätta ambitionsnivån. Man får ju tagga ned, men vi är båda vinnarskallar och vi har kommit tvåa i heldistansen flera gånger så någon gång vill man ju vinna också. Men det behöver ju inte hända i sommar.
Vad har varit värst nu när du kommit tillbaka?
– Man får försöka att inte bry sig om vad andra tycker. En del ifrågasätter om man ska träna som nybliven mamma. De säger att "bebisen inte vill ha sur mjölk", men det är jag försiktig med. Jag har inte kört något hårt träningspass ännu. Och Eira går ju före allt annat nu och jag tänker helamma ett halvår nu, sedan får vi se.
Nina hoppas ändå kunna springa Berlin Marathon, som ställdes in förra året.
– Jag har en välgörenhetsstartplats. Jag samlar in pengar till kvinnor i Afrika, ett tyskt projekt, så om det går att ta sig dit så tänkte jag köra barnvagnsklassen. Det kommer jag satsa på nu. Det är en motivationshöjdare.