Tidningsklippen med artiklar från både Folket och Eskilstuna-Kuriren är många. "Det var mycket där ett tag", säger Anton och skrattar.
När Anton var en liten knatte och hette Karlsson i efternamn skrevs det flitigt om honom i lokaltidningarna. Rubriker som "Bengan" – blixten från Hällbybrunn och "Bengan" vann i lerigt Vadstena är bara en del av det som finns.
– Jag har sparat alla de där, det är kul och Frank (fyraårige sonen) brukar kolla på dem, säger Anton.
Nu har han hunnit bli 26 år och bildat en egen familj.
När vi rullar in på parkeringen mellan speedwaydepån och motocrossbanan i Eskilstuna motorsportområde möts vi av en stor buss prydd av ett gäng sponsornamn och Bengan skrivet stort längs sidan med nummer 141 bakom. Antons hustru Sanna tittar fram och säger hej. Kort därefter kommer "Bengan" och Frank, båda klädda i crossmundering.
Att Anton, som fick sin första hoj när han var fyra år, fortfarande brinner för sin sport går inte att ta miste på.
– Det är väl helheten. Jag har växt upp med det här från början och sen blev jag pappa och han har också det intresset, säger Bengan och pekar på sin son.
– Det är en livsstil, flikar Sanna in.
– Ja man är iväg varje helg och lägger varenda krona på det här. Alla måste ju vara med på det i familjen för att det ska fungera. Hade de inte varit intresserade hade det inte funkat på den här nivån, fortsätter Bengan.
Varför är det så roligt med cross?
– Det är väl farten och när man är på ett SM, som är öppet och där förare från andra länder får vara med och tävla, är standarden väldigt hög. Sedan står vi 40 stycken på grinden och alla vill vara först in i böjen. Det blir lite adrenalin där.
Frank är av en liten annan åsikt.
– För att det är roligt att hoppa, säger han.
När undertecknad tycker att det låter lite läskigt blir svaret både snabbt och klart.
– Det är INTE farligt att hoppa!
Vem är bästa av dig och pappa?
– Båda.
Anton "Bengan" Ekström lever motocross tillsammans med sonen Frank och hustrun Sanna.
För fem år sedan skadade Bengan sig och träffade kärleken Sanna, kort därefter fick paret sin älskade Frank.
– Då valde jag att trappa ner lite mest på grund av skadan, jag orkade inte göra så många operationer som hade behövts. Det var bara ett båtben i handen fast det ville inte läka. De försökte operera men det gick upp hela tiden så det är fortfarande trasigt men jag har lärt mig att leva med det. Jag får väl sota för det om några år i stället, säger Bengan.
Hur påverkar det när du kör?
– Inte så mycket när jag kör. Det är mest efteråt om man har ansträngt sig mycket, då känner man väl av det lite.
Starten på årets SM-serie har inte riktigt blivit som Bengan önskat sig. Under premiären i Landskrona (där de två första deltävlingarna kördes) åkte han omkull och fick en hjärnskakning. I Uddevalla gjorde en sten att framhjulet låste sig och drömmen om en topplacering grusades. Den kommande helgen väntar deltävling fyra i Helsingborg.
Vad har du för mål?
– Förra året var första säsongen efter skadan som jag började köra igen så det blev lite av ett läroår. Det tar lite tid att komma in i allt runtomkring och jobba upp allting med sponsorer. Men målet är att försöka ta poäng i alla SM, klättra steg för steg och förhoppningsvis slåss där uppe efter ett tag.
– Jag skulle vilja prova lite EM också. Men det kostar alldeles för mycket att komma ut, då måste du nästan ha ett kontrakt med ett större team för att ha råd att göra de resorna.
Vad kostar det att dra runt en säsong med en SM-satsning?
– Mellan tummen och pekfingret ... varje hoj vi har, jag har två för tillfället, kostar ungefär 120 000 kronor med allt på och sen byter jag en hoj i mitten av säsongen så det blir drygt 300 000 totalt. Sen ska man ta sig till alla tävlingar, betala anmälningsavgifter med mera.
– Styvt en halv miljon är det nog, säger Sanna.
– Ja, 500 000 kostar det säkert i Sverige på den här nivån, säger Bengan och fortsätter:
– Skillnaden mellan mig och de framför mig är att de inte jobbar, de tränar cross på heltid. Målet är att kanske kunna göra det nån säsong i framtiden bara för att se hur långt man kan komma på det sättet. Jag har väl talang, hade bra talang när jag var yngre och det gick väl bra hela tiden. Det jag kanske ångrar är att jag inte åkte tidigare utomlands och körde lite så man fått mer blickar på sig än bara här i Sverige eftersom man var så duktig redan som ung.
Hur fick du förresten smeknamnet "Bengan"?
– Det var en vän som hette Linus, han gick bort för några år sedan tragiskt nog, som började kalla mig Bengan. En tjejkompis till honom undrade vad jag hette och han sa "chansa" så drog hon till med några namn och när hon sa Bengan tyckte han att det var så roligt så han började kalla mig det, sedan har det har bara följt med. Jag kanske var nio-tio år då och sen dess har alla bara kört på Bengan. I skolan visste knappt lärarna att jag heter Anton.
Sanna går in i bussen igen. Hon sköter markservicen när hennes killar sitter på sina hojar men snart kanske alla i familjen finns med på banan.
– Jag har väl provat nån gång, jag har alltid haft ett motorintresse fast det har mest varit bilar med min pappa när jag var yngre. Men jag har aldrig kört cross eller nånting annat. De brukar ha tjejkvällar här ute och då har jag väl sagt att jag ska ta mig hit nån gång, säger Sanna.
Det är även hon som sköter det mesta i hemmet. I alla fall är det så man kan tolkar svaret på frågan om vilken hushållssyssla Anton tycker är den värsta.
– Den listan kan bli väldigt lång, säger hustrun och skrattar.
– Sanna fixar ganska mycket hemma med det mesta så jag slipper ganska många sysslor, säger Anton.
– Laga mat är väl inte din favorit.
– Nej, det brukar inte bli så gott så när jag provar, jag brukar oftast kasta det ...
Anton "Bengan" Ekström.
Anton har kört för SMK Södermanland under hela sin karriär. I år tävlar han dock för Linköping i lagserien eftersom SMK inte finns i högsta eller nästa högsta ligan där Bengan måste åka med sin elitlicens.
– Det är lite speedwayliknande. Fyra stycken och så räknar man ihop poäng. Blev värvad dit till den här säsongen, säger Anton som åkte för Katrineholm under förra året.
Bengan, som även tillhör teamet Motorsolutions i Västerås, gör sig redo för att åka några varv på hemmabanan. Han gasar, flyger fram genom luften och studsar över den hårda leran med sin Honda. Det är vackert och häftigt att se.
Frank, lite besviken över att banan är för svår den här dagen, härmar sedan sin pappa och kör supersnabbt på grusplanen där bussen står. När Anton är klar får Frank åka med en liten bit, i låg fart, på den stora hojen. Båda ser nöjda ut efter träningspasset och att hela familjen Ekström verkligen brinner för sporten går inte att ta miste på.