Aluns äventyr i Vimmerby, med start och mål i Astrid Lindgrens värld, slutade med en osannolik tredjeplats bland seniorerna och en 15:e plats totalt i årets "kåsa".
– Jag är så sjukt nöjd. Jag hade bara ett mål med tanke på den träningsmängd jag fått ihop, det var att komma runt. Jag hade heller aldrig kommit i mål i Vimmerby innan, säger Richard.
Han kollade inga tider men inför sista sträckan var det någon som berättade att Alun låg fyra i sin klass där en bit över hundra åkare kom till start. Richard frågade hur långt upp det var till trean men fick svaret "Nej, nej tänk inte på det. Ta dig bara i mål".
Men då vaknade tävlingsmänniskan.
– Jag tog i för kung och fosterland och var totalsexa på sista sträckan. Det jag är mest nöjd över är att kunna bita ihop där och då. Jag kunde ju inte åka hem och veta att det varit så nära.
– Med tanke på hur lite motorcykel jag åker nu blir det bara ännu tydligare hur mycket vilja det är i huvudet. Det här är ju så jävla mycket dumheter att hålla på med.
Richard Alun vann seniorklassen 2017 och kom trea även 2015. Bästa totalresultatet är en fjärdeplats.
– Det här känns nästan större ändå med tanke på hur lite jag tränat.
Richard har startat nio kåsor och kommit i mål i sex. Han bröt båda sina tidigare försök i just Vimmerby och förra året i Bollnäs tvingades han kasta in handduken på grund av hjärnskakning.
– Det var väldigt skönt att gå i mål i Vimmerby. Min mamma sa när hon såg att det var där tävlingen gick igen att det är 3–0 redan ... hon hade räknat ut mig. Så det var väl ännu viktigare att få tvåla dit morsan. Det var ju en tävling i tävlingen så att säga, säger Richard och skrattar.
Åktiden på de 38 (!) milen blev nio och en halv timme. Lägg därtill allt annat runt omkring ...
– Jag satt på den jävla motorcykeln från nio på morgonen till halv tre på natten, säger Alun.
– Det här är nog första gången jag tänkte "hur jävla dum i huvudet är man" och "vad är det för idiot som kommit på det här".
Richard fortsätter:
– Det är kolsvart ute, du åker ut i skogen och ser ibland inte en människa eller något annat på en timme och tänker "jag ska hålla på i kanske tio timmar till?" Det är så många gånger i början som man funderar på "varför ska jag ens göra det här".
Vädret var dock förhållandevis bra.
– Det kylde på lite på natten och byxorna började frysa ett tag, det kanske var fem minus som kallast. Ingen Novemberkåsa är lätt men den här tillhörde de lättare om man säger så vilket man inte får säga ...
Richard passar även på att hylla arrangemanget.
– De anordnar det så otroligt bra, det är galet. Vi åkte en del mitt inne i Vimmerbys samhälle, på baksidan av folks tomter. Det var så jädra coolt, man njöt av att åka. Sista sträckan var tre mil och då var man inte ens rädd att åka ut där.
– Jag brukar aldrig vara sugen på att köra motorcykel eller prata motorcykel efter en sådan här grej. Jag är totalt död i kroppen nu men nånstans i mig ligger ett sug efter en comeback, man blir peppad och jag känner mig inte färdig.
Om det blir full satsning igen framöver återstår att se men ...
– ... jag har sagt att jag ska vinna Novemberkåsan någon gång så det får jag stå fast vid. Jag hoppas den kan komma tillbaka till Eskilstuna bara, kåsan är det mäktigaste som finns.