Den äldre mannen, som levde ensam och hade en del hälsoproblem, besökte vårdcentralen i Malmköping i april, i sällskap av sin granne Bengt Nygren. Efter ett återbesök remitterades han till Kullbergska sjukhuset.
– Han var på sjukhuset i maj. Vi pratade om att han behövde hjälp, han hade accepterat det. Jag berättade att man kunde få hjälp av kommunens hemtjänst och så ringde vi till kommunen, berättar Bengt Nygren.
Efter förfrågan bokade en biståndshandläggare in ett hembesök åt 87-åringen. Han skulle få träffa handläggaren den 19 juli. Men när handläggaren ringde på dörren hos den äldre mannen, var det ingen som öppnade. Bengt Nygren var under tillfället ute på tomten och såg hur handläggaren gick mot dörren.
– Jag såg handläggaren gå mot sin bil igen så jag tänkte att besöket hade varit. Det var ingen som frågade mig något, säger han.
Kerstin Lindkvist Ekholm, som bor på våningen ovanför 87-åringen, hade varit bortrest med sin man. När paret kom hem den 23 juli, kände hon en märklig lukt i lägenheten, som hon först trodde kom från den egna tvättstugan. Men när lukten blev starkare började Kerstin bli orolig. Hon hade inte sett sin gamle granne sedan hon kommit hem, och bestämde sig för att gå ner och prata med Bengt. Inte heller han hade sett till den äldre mannen på ett tag.
– Fönstret till vardagsrummet stod lite på glänt, så vi gick fram för att titta in. Då kände jag samma lukt som vi hade i lägenheten, säger Kerstin Lindkvist Ekholm.
Då hon är vicevärd på bostadsrättsföreningen Åsen, hade hon huvudnyckel till lägenheten och kunde låsa upp dörren.
– Det var en fruktansvärd syn. Jag såg honom ligga där på hallgolvet och stängde igen.
Hon ringde genast larmcentralen, men det skulle dröja fram till morgontimmarna innan den avlidne mannen kunde föras från platsen. Obduktionsrapporten visade att han avlidit flera dagar innan han hittades, någon gång runt den 14:e juli.
Kerstin Lindkvist Ekholm har svårt att förstå varför inte socialförvaltningen reagerade på omständigheterna vid besöket. Hon menar att man då kunde ha hittat mannen flera dagar tidigare, även om han redan varit avliden.
– De visste ju att det var en äldre person som hade sökt hjälp. Dessutom hade jag gjort en orosanmälan för honom redan i våras. Varför ringde man inte Bengt som varit kontaktperson åt honom tidigare, eller någon anhörig?
Kort efter det inträffade, skrev hon ett brev till kommunen, där hon ifrågasatte deras agerande.
– De svarar att det är sekretess och det bara är personen i fråga som man kan lämna uppgifter till, men han är ju död. Det är ju något som brister i bestämmelserna om en anhörig inte ska kunna kontaktas om det finns en risk att personen råkat illa ut.
Hela situationen har varit obehaglig för Kerstin, men det absolut jobbigaste, är tanken på hur länge 87-åringen varit vid liv, innan han avled på golvet i hallen, där hon hittade honom.
– Det är det värsta, jag kan inte sluta tänka på det.
Rogert Karlsson, bror till den avlidne mannen, menar att brevlådan måste ha varit full när handläggaren var på besök.
– När handläggaren var här och lämnade ett brev var brevlådan full, för breven låg i när vi kom. Hur kan man inte reagera på det? Hade man hittat min bror redan då, hade det åtminstone inte slutat så illa som det gjorde.
Lars-Erik Karlsson, även han bror till den avlidne mannen, kan inte sluta tänka på det sista han såg av sin bror.
– Jag såg en sista skymt av min bror där han låg i hallen, det var fruktansvärt.