Trots att pappa, Ludde Jansson, var med och bildade KAIK 1914, blev sonen Åke Jansson KSK:are. Den framgångsrika karriären i bandy och fotboll avslutades dock alldeles för tidigt efter ett benbrott.
Det började redan i barndomskvarteren på Sörmlandsgatan på 40-talet där grabbarna på gatan startade en klubb, IK Svalan. Men eftersom KSK-arenan Skogsborg bara låg ett stenkast därifrån så var det naturligt för Åke Jansson att dra på sig den röda tröjan i både bandy och fotboll.
Många äldre minns säkert Åke Jansson för den smarta lirare han var och alla vi andra som är något yngre har säkert fått berättat om när Åke Jansson, Rolle Niva, Kjell Edlund med flera gjorde både det ena och det andra på Skogsborg inför tusentals åskådare.
Han spelade även ihop med några av de blivande svenska mästarna i KSK, Håkan Henriksson, Roddy Tvedberg, Eddy Fransson, innan olyckan var framme 1965 och han bröt benet och tvingades sluta. Annars hade han kunnat vara med i laget som vann SM 1969, 1970 och 1972. Den otäcka bilden på olyckshändelsen dokumenterades av fotografen Nils Persson och blev månadens bild i tidningen Se.
– Där tog min aktiva karriär slut, som 29-åring.
Åke Jansson hade säkert kunnat fortsätta i tio år till, lättränad som han var och dessutom med en lätt kropp, men det som gjorde att han för det mesta slapp undan smällar var hans utmärkta spelsinne. Därmed tjänade han de där tiondels sekunderna som gav honom tid att göra något vettigt med bollen.
Men oturen var framme flera gånger för Åke Jansson. Han bröt samma ben i en bandymatch och ytterligare några år senare, när han spelade en plojmatch, slet han sönder knät och fick gipsa högerbenet en tredje gång.
Åke har spelat med många duktiga killar.
– Rolle Niva är nog den bäste jag lirat ihop med, i både bandy och fotboll. Han spelade ju i IFK Norrköping också och det kunde jag också ha gjort, säger Åke Jansson och fortsätter:
– Georg ”Åby” Ericson tränade oss i KSK och han tyckte väl att jag hade talang så han pratade väl för mig i IFK och de ville att jag skulle gå över, men vi hade nyss fått barn så jag tackade nej. Det är nog det enda jag ångrar ifrån min karriär, säger han och ser faktiskt lite ledsen ut.
I karriären finns det förstås många roliga minnen, som landskamperna i bandy där han spelade med Örebros Orvar Bergmark som han senare även spelade mot och snurrade upp.
Vilket är något han gläds mycket åt än i dag.
– Men jag var även med och fixade riktnumret åt Katrineholm 1958. Det var då vi fick stryk med 0–15 och 0 poäng: 0150. Jag var även med och fick stryk mot Örebro SK i fotboll med 0–9. Men en av de roligaste matcherna var när vi något år efter 0–15, spöade ÖSK med 4–2, jag gjorde ett mål och snurrade upp Orvar Bergmark, minns han.
Som brevbärare till yrket blev han konditionsstark och orkade med lätthet hela matcherna när de andra tyngre spelarnas ork tröt på slutet. Men någon renlevnadsmänniska var han inte, tvärtom.
– Jag och Kjell Edlund stod och rökte i halvtid av bandymatcherna, det var ju inte riktigt klokt, men så var det på den tiden, man visste inte bättre. Men jag slutade röka när jag fyllde 60, det skulle jag ha gjort tidigare.
Ser du någon bandy i dag?
– Ja, jag går ganska ofta och tittar på KVBS, men de har haft otur med skador och får det nog kämpigt den här säsongen.
Skulle en 25-årig Åke Jansson hänga med dagens lirare?
– Ja, absolut, det skulle jag, men bandyn ser ju annorlunda ut än när jag spelade.