13 matcher hann Anel Rashkaj spela i Allsvenskan i fjol.
Under den perioden gjorde han sig känd som en spelare som hela tiden gav sitt yttersta för laget.
I augusti kom han dock överens med klubben om att bryta kontraktet av privata skäl.
Vilket förstås skapade ett stort tomrum på mittfältet eftersom Rashkaj varit en av lagets absolut bästa spelare fram till dess.
‒Det var en tid då både jag och familjen upplevde en period av stress. Livet fungerade inte som det skulle kan man säga och jag samtalade med klubben om min situation. Med facit i hand kanske det gick lite väl snabbt att ta beslutet att flytta hem till Kosovo, men ibland blir det så. Just då kändes det helt rätt, berättar Rashkaj.
Tiden i klubben Prishtina i Kosovo blev dock relativt kort.
‒Vår plan var att bygga upp ett liv där nere men så blev det inte utan vi flyttade tillbaka till Sverige efter två månader.
Rashkaj tog kontakt med AFC Eskilstunas vd Azad Budak när han och familjen kommit tillbaka.
‒Jag berättade om min situation, att jag var fri att gå till någon annan klubb och eftersom jag trots allt trivdes i Eskilstuna ville jag lyssna med klubben, säger Rashkaj och fortsätter:
‒Jag måste säga att jag är väldigt tacksam för att jag fick komma tillbaka. Det är inte säkert att alla klubbar hade agerat på samma sätt, men nu känns allt mycket bättre med allt. Förra säsongen i AFC var allt lite rörigt och nytt. Nu vet jag mer vad som gäller och hur allt fungerar.
Hade du andra anbud när du återvände från Kosovo?
‒Jag hade lite från Finland och från andra lag i Superettan. Dessutom var även någon allsvensk klubb intresserad. Jag ville dock få klart ganska snabbt med var jag skulle vara. Jag gillar inte att gå och vänta utan vill ha en klubb att träna med. Det hade kanske blivit allsvenskt spel om jag avvaktat till februari eller mars med mitt val, men det passar inte mig att göra så.
Sedan årsskiftet bor Anel tillsammans med frun Semra och deras två barn i Eskilstuna.
Fotbollsmässigt är han definitivt en av AFC:s viktigaste pjäser.
Dessutom har Rashkaj blivit lagkapten och hyllas av nye tränaren Nemanja Miljanovic.
‒Det är förstås en ära om jag får leda laget. Men som jag ser det är det flera som skulle kunna vara kapten och som verkligen är med och tar ansvar, säger han.
Vad tror du om årets AFC?
‒Det är jättesvårt att säga var vi står. Jag tror dock det är viktigt att vi får en bra start redan i premiären. Vi har många nya spelare som verkar duktiga så jag hoppas det ska gå bra.
Känner du att ni har några nyckelspelare?
‒Nej, det tycker jag inte. Vi har ingen Omar Eddahri eller Buya Turay i laget nu. I stället handlar det om att vi ska vinna matcher som ett lag och jag tror vi kan vara ganska stabila även om det kanske tar en stund att få ihop allt.
Ni möter Brage i premiären som ni fick stryk med 4–1 av i en träningsmatch på försäsongen. Vad tror du om det mötet?
‒Det blir något helt annat nu. Den gången var vi inte bra och släppte till flera väldigt amatörmässiga mål bakåt. Den matchen tycker jag inte man ska dra allt för stora växlar av.
Känns det extra speciellt för dig nu när det snart är dags för premiär?
‒Ja, visst blir det mer adrenalin när det handlar om tävlingsmatcher. Fast jag har ju varit med ett tag nu och känner mig ganska avslappnad trots allt. När jag var yngre var det mer nervöst. Nu ser jag fram mot att det drar i gång och jag hoppas vi får publiken med oss direkt.
[fakta nr="1"]