I slutspelet åkte Eskilstunalaget till Skåne med 0–2 i matcher och det var säkert del i förklaringen till jätteraset den 21 april när man föll med galna 22 bollars marginal.
Nu gällde det seriematch – men känslan från läktarplats var nog att den smällen satt i bakhuvudet hos en del. Dock inte hos Daniel Ekman, spelmotorn som var skadad i våras.
‒Jag tyckte ändå att vi började rätt okej, ungefär första halvan av första halvleken. Men sedan körde de över oss helt i kontringsspelet. Vi fick bra lägen men Leo Larsson var bra i målet och när vi missade straffades vi hårt varenda gång, säger Ekman som inte alls känner av sin senaste skada längre.
Faktum är att första kvarten gjorde Guif bara tre spelmål. Samtliga av Daniel Ekman, den som förmådde störa det mäktiga mästarlaget så länge matchen förtjänade att kallas match.
När 4–7 blev 6–14 förstod nog alla att hoppet om dramatik var ute.
‒Den här gången spelade Kristianstad verkligen som ett lag, det gick inte att försöka ta bort någon enskild spelare, då klev någon annan fram, säger Thim Ahlin.
Hade ni någon känsla i truppen av att vara slagna redan på förhand?
‒Nej, det tycker jag inte. Jag kände i alla fall inte så, alla lag går att slå.
Ahlin satte personbästa i speltid i Handbollsligan och satte båda sina avslut i nät.
‒För egen del kändes det okej. Även om jag missade en del grejer bakåt i andra halvleken, summerar han och haltar med en lindad vänsterfot.
‒Jag landade på (Mario) Lipovacs fot i slutet. Men det ska inte vara någon större fara.
Både Ahlin och Daniel Ekman gladdes åt att det är ny match redan på fredag då Alingsås kommer på besök.
‒Det är väldigt skönt att få släppa det här snabbt och börja ladda om direkt, säger Ekman.
Nämnda duo var två av få positiva kort i Eskilstunalaget. Unge Eric Johansson stod åter för en pigg insats och Mathias Tholin växte allt eftersom men var osynlig före pausen.
Annars var många inte ens i närheten av den nivå de behöver spela på för att kunna skaka Kristianstad.
Guif hade exempelvis inte ett enda kantmål i den första halvleken då främst Emil Hansson hade det hopplöst jobbigt mot Leo Larsson.
Hur mycket promenadseger det var för gästerna illustrerades bäst av lagets andre bollmotare Richard Kappelin. Han tittade på de första 44 minuterna, lufsade sedan in på en straff och räddade den genom att bli prickad på stödjebenet av Fredrik Gustavsson ...