Än mer graverande var presidentkandidatens egen, och mångåriga, utrikespolitiska hållning. Gång på gång angrep han USA:s relationer till flera av landets viktigare vänner och allierade. Samtidigt uttryckte han sig förstående och överslätande om diktatorer och andra förtryckare, däribland Vladimir Putin.
Att regimen i Kreml hade skäl att se positivt på att isolationisten Trump erövrade det ena av USA:s stora partier var uppenbart, och det redan innan tecken började visa sig på aktiva ryska kampanjer för att genom trollfabriker och olika medlöpare motverka att Hillary Clinton blev vald.
Att Trump under några viktiga månader hade en högsta kampanjchef, Paul Manafort, som också var lobbyist för Kreml närstående intressen, blev ytterligare ett tydligt tecken. Något stod inte rätt till med Trumps förhållande till Putinregimen.
Trump bytte på eftersommaren 2016, då kritiken hotade att skada kampanjen, ut Manafort på chefsposten, utan att revidera sin utrikespolitik. Under den senare delen av valkampanjen stödde han sig mer på den högerextreme Stephen Bannon. Denne står ideologiskt nära den europeiska högerextremismen, vilken i sin tur har en rad band till Putinregimen.
Det är alltså bara en del av ett långt större pussel att förre kampanjchefen Paul Manafort – samt en medarbetare till honom – har delgivits misstanke om en rad ekonomiska brott. Dessa har koppling till lobbyistverksamhet för intressen i Ukraina som var lierade med Moskva. I den omfattande polisutredningen om Trumps valkampanj och Ryssland har de första ärendena nu passerat en åtalsjury. I det federala amerikanska systemet prövar en sådan om det finns grund för att driva ett mål vidare mot rättegång.
Åtalsbeslutet mot Manafort och dennes medarbetare omfattar tolv punkter, om bland annat penningtvätt och skattebedrägerier under tio års tid. Dussintals bolag och konton i olika länder har använts. 75 miljoner dollar har via dessa konton passerat från klienter i den Kreml närstående maktsfären. Obskyra bolag i skatteparadis har använts för att dölja vem som betalade lobbyistfirmor som arbetade för de av Moskva stödda intressena i ukrainsk politik. Genom detta har Manafort och hans medarbetare, enligt åtalsunderlaget, skaffat sig stor personlig, ekonomisk vinning.
Det måste ha varit smaskens för Putins underrättelsetjänst att ha en person med en sådan belastning placerad som kampanjchef hos en presidentkandidat som agiterade mot den västliga utrikespolitiken och mot viktiga delar av det västliga samarbetet.
Åtalet är förstås en belastning för presidenten. Men de betydligt mer allvarliga frågorna gäller om samarbete skett mellan Trumps kampanj och ryska myndigheter för att påverka det amerikanska valet. De delarna utreds både i kongressen och av polisen, och i den mån det går att klarlägga vad om pågick så redovisas resultaten först senare. Att diktaturen i Moskva verkade till förmån för Trump, samt att Trumps politik var och fortfarande är förmånlig för Kremls intressen står redan klart. Det ändras inte av brottsutredningarna.
Att medarbetare till Trump uppträtt kriminellt tycks det nu komma klara belägg för. Där belyses dessutom ett vanligt mönster av brevlådeföretag och det slags länder där mycket skumrask döljs. Att stora pengar som slussas på sådana omvägar kan användas för att otillbörligt påverka politik och opinionsbildning i demokratier är en risk som det ofta tagits alltför lätt på.
Att utredningarna avslöjar något som direkt binder Trump till samverkan med Ryssland är fullt tänkbart, men det är en senare fråga. Måndagens åtalsbeslut gäller brottslighet som utredarna stött på medan de letat efter annat och ännu värre.