På samma sätt heter Sveriges främsta simmare Sarah Sjöström. Mest framgångsrika friidrottare under 2000-talet Carolina Klüft. Golfetta Annika Sörenstam.
Det verkar således som att individuella idrotter talar mer till kvinnors fördel än lagsporter. Inte bara för att utövarna är mer kända, utan framför allt sett till inkomster.
Svenska idrottsmän har, enligt SVT:s kartläggning för 2016, 72 gånger högre lön än idrottskvinnor, vilket kan tyckas absurt. Men om man bryter ner resultatet idrott för idrott, bland de sju som undersökts, framkommer att kvinnliga simmare, friidrottare, längd- och utförsåkare tjänade mer än sina manliga kollegor, medan männen hade bättre betalt inom fotboll, ishockey och skidskytte.
Orättvist? Nja. Elitidrottare tjänar precis så mycket som publiken tillåter dem att tjäna, och män som tillhör toppskiktet inom fotboll och ishockey köps för astronomiska summor utomlands, vilket framför allt beror på tävlingarnas popularitet.
Eftersom herrfotboll lockar fler tittare än damfotboll kan de förra sälja tv-rättigheterna dyrare och locka fler sponsorer. Enligt samma logik skiljer det ett marathon i villkor för eliten inom olika sporter, oavsett kön, då det finns mer pengar i omlopp inom exempelvis slalom och simning än rodd och bågskytte.
Dessutom spelar atletens egen status in, vilket betyder att Charlotte Kalla kan sälja sig dyrare än skidskytten Sebastian Samuelsson från Malmköping, som skrällde till och tog silver i jaktstart.
Så även om lönecheckarna vid en första anblick tyder på att någonting är ruttet och förlegat i idrottstoppen är situationen på de flesta håll helt okej. Elitidrott är kommersiell underhållning och det publiken vill ha ger mest i plånboken.
Däremot är det betydligt sämre med jämställdheten i botten. Enligt SKL:s ”Öppna jämförelser jämställdhet” från 2016 går merparten av det offentliga stödet från stat och kommun till pojkars idrottande. Inte nödvändigtvis för att de är betydligt mer aktiva, utan för att de oftare deltar i verksamheter som är berättigade till pengar från det allmänna, som fotbollslag, medan flickor i större utsträckning går på exempelvis gym och aerobics. På riksnivå fick killarna 40 procent mer än tjejerna, och i Sörmland var siffrorna 86 procent mer i Flen, 46 i Eskilstuna, 43 i Strängnäs, 40 i Vingåker och 37 i Katrineholm.
Den som på riktigt vill göra någonting åt jämställdheten inom idrotten bör därför inte stirra sig blind på hockeyspelarnas lönekonton, utan slå ett slag för en ekonomisk modell som sponsrar tjejers intressen och träningsvanor i lika hög utsträckning som killars. På toppen verkar tjejerna i många fall komma ikapp av sig själva.