Impulshandlar gör jag ytterst sällan. Och om jag gör det är det förmodligen för att jag hittar en riktig kultgrej på Myrorna. Ser jag något jag gillar extra mycket i ett skyltfönster eller i en butik jag går förbi av en händelse, tänker jag i flera dagar innan jag slår till.
Det är alltså inte så konstigt att jag aldrig förstått mig på att så många vallfärdar till Ullared, eller Gekås som det egentligen heter. Ibland tittar jag på tv-serien om Ullared och tycker den är småkul. Speciellt de där två äldre systrarna. Men att åka dit. Nej, det har inte lockat speciellt.
Som hästägare har jag förstås då och då varit frestad att fynda på ridsportavdelningen. Ganska snart har jag insett att man måste köpa mycket för att det ska löna sig. Bensin är dyrt.
En semestertripp med övernattning är inte heller något för mig. Det finns roligare saker att göra när man är ledig. Som till exempel att hälsa på en gammal kompis som bor flera timmars resa bort.
Nu har jag i alla fall varit där – på Ullared. Min kompis bor nämligen bara någon mil därifrån. Och är man så nära måste man väl kolla in shoppingens Mekka.
För att inte plocka på oss massa onödigt gjorde vi upp en liten lista, min sambo och jag, på lite grejer att kolla in. Det var inga köer, och inte tjockt med folk. Ändå kröp det lite i kroppen när vi närmade oss ingången.
I varuvagnen hamnade sådant vi behövde, lite kläder och lite hästprylar. Sådant vi ändå skulle ha köpt, men som blivit dyrare hemma. Men efter ett tag var jag definitivt mätt på shopping. Då åkte en del oplanerat ner i vagnen på vägen mot kassorna. Några hårspännen, schampo, några glödlampor. Inga extravaganser alltså, och inga jättesummor, men i alla fall
Vad tyckte då denna shoppingamatör om fenomenet Ullared? Vet inte. En sak är i alla fall riktigt bra. Det skapas massor av arbetstillfällen, speciellt för ungdomar.