Om du känner Michel Termanini så säger du inte Michel Termanini. Då säger du "Dado". Smeknamnet har hängt med från Malmö där han växte upp.
‒Alla fick ett smeknamn på gården. Mitt blev Dado från ingenstans. Det har följt med mig hela livet och jag tycker det är bra.
Spelaren kom till AFC från LB07 2016. Första året var inte lätt, berättar han.
‒Det var jobbigt. Riktigt jobbigt. Jag fick lämna min familj när jag var 17 år, jag bodde ensam och det var svårt. Men nu går det framåt.
Det kan man säga – om man jämför med hur det har sett ut tidigare. 19-åringen fick med sju minuter kvar av ordinarie tid komma in på AFC:s mittfält i första historiska segern i Allsvenskan. Och det var efterlängtad speltid.
‒Jag hade väntat jävligt länge på debuten. Det är riktigt skönt att ha den avklarad.
Till AFC:s klubb-tv sa du att du var "tio av tio" efter matchen. Kändes det så?
‒Mannen, det är klart att jag var tio av tio. Annars hade jag inte sagt det eller hur? Nej, skämt åsido. Jag tycker att jag gjorde det bra.
Hur bemöts du av Michael Jolley jämfört med Pelle Olsson?
‒Det är klart det är skillnad. Han kommer från engelska klubbar, där är det mycket energi på spelare och tränare. Det är högre tempo i allt. Jag och Pelle hade inte riktigt den kontakten. Jag har ingen aning om hur han såg på mig. Jag tror inte att jag hade fått chansen med Pelle, om jag ska vara ärlig.
Termanini är försvarare egentligen och har genom åren mest spelat som mittback.
‒Men jag kan spela som högerback och mittfältare också. Nu ser Michael mig som en mittfältare. Jag har spelat några U21-matcher där. Han tycker att det fungerar bra och det gör jag också.
Känns det som att det finns en liten öppning för dig nu när Mauricio Albornoz och Anel Rashkaj är skadade?
‒Exakt, exakt.
Vad siktar du på resten av säsongen?
‒Speltid, så klart. Vi vår se om det blir så, men jag strävar framåt hela tiden och hoppas på det bästa.