Eskilstunalagets spelmotor hade en hopplös första halvlek. Passningar gick fel och bolluslingen vägrade gå i mål. Det kulminerade när Ekman fick en retur på Emil Anderssons skott och bara såg ut att behöva skjuta för att göra mål.
‒Jag minns att jag kom upp på fel ben, hamnade med ryggen mot Ekman och försökte bara göra mig så stor som möjligt. Jag kände att bollen tog på handen, berättar Persson.
Han backhandräddade mycket riktigt och Ekman kunde knappt tro det var sant.
‒Nej, det var nog inte min halvlek. Men en dunk i ryggen och lite peppning så var det bara att köra i andra halvleken, säger Daniel som hade mycket mer medgång då.
‒Jag tyckte vi spelade bra hela matchen, skillnaden var att vi inte fick dit avsluten första 30. Jag var lite förbannad på mig själv halvvägs, det blev stolpe-ut och så den där superräddningen också ...
Den går liksom inte att få bort från näthinnan, varken för undertecknad eller huvudpersonen själv.
‒Det är nog den sjukaste räddning jag har gjort faktiskt. Jag vet knappt vad som hände, det sker nog bara en gång i livet. Synd att vi inte vann, då hade den verkligen betytt något, säger Persson.
Han passade dessutom på att skoja med Guifs suveräne målvakt Herdeiro Lucau efteråt:
‒Ja, jag sa att om han vill lära sig hur man räddar på det sättet kan han komma och fråga mig, ha ha ...