I augusti kom jag tillbaka till Härads skola efter ett drygt års föräldraledighet. Läsårsstart och det fanns många planer och mycket vilja. Spaden var satt i marken för nybyggnation i Härad, en ljus framtid förutspåddes med ökat antal barn i skolans närområde. Vi talade om att samarbeta mer genom gemensamma lektioner och teman, åldersblandade grupparbeten, ta tillvara på kompetenser hos barn och vuxna, utnyttja det naturnära läget och profilera skolan. Vi talade om att lyfta skolan och göra den attraktiv. En riktig nystart!
Men något hände, skolstrukturutredningen dök upp och misstänksamma blickar höjdes. Ville man återigen stänga landsbygdsskolorna? Nej så kan det inte vara, valår nästa år och vi blev 2015 lovade fem år utan att man lyfter frågan om landsbygdsskolans vara eller inte vara igen.
Nu har vi två förslag vilka båda går ut på just det vi befarade: lägg ner landsbygdsskolorna.
Samtidigt har vi i Härads skola fått en ny utebod. Det tog förvisso ett och ett halvt år då landsbygden sällan har hög prio, men nu står den där redo att fyllas med uteleksaker och material för att berika barnens raster. Barn som kanske inte finns här inom en snar framtid?
Förra veckan kom en man utifrån och uttryckte ”vilken stor skolgård ni har”. Ja den är jättehärlig! Vi har tillgång till en fotbollsplan där barnen spelar fotboll varje rast, vi har nära till skogen. Vi har en fin idrottshall som vi ofta använder oss av. Fördelar gentemot många stadsskolor som inte kan värderas med pengar.
Som anställd ser jag nu en uppgivenhet. Uppgivenhet hos föräldrar. Hos bygdens befolkning. Hos mig själv och hos kollegor. Att under såna här förutsättningar ens fundera på framtiden och jobba för alla de planer vi hade är det nog ingen som skulle våga eller orka.
Hur skapar vi då den bästa skolan? Det kan nog ingen svara på. Jag tycker dock att ni politiker ska ta en rejäl funderare över vilka effekter dessa ständiga omstruktureringar av skolan har. Man avvecklar och lägger ner, man ändrar om, man återupptar verksamhet i lokaler som utdömdes för bara några år sedan. Det finns många fantastiska och mycket kompetenta pedagoger där ute, både i stadsskolorna och i landsbygdsskolorna. Låt dessa i lugn och ro få utföra sitt arbete med ett långsiktighetsperspektiv, jag är övertygad om att det kan bli hur bra som helst för både elever, föräldrar och personal.
Linda Eriksson
pedagog vid Härads skola