Jag löser korsord. Dels för avkopplingen men dels också för att man lär sig saker.
Men ibland blir jag förbannad, till och med heligt förbannad. Det gäller när det rätta svaret ska vara ett svar som, enligt mig är fel, och därmed strider mot mina grundläggande värderingar. Och som borde strida mot alla humanisters värderingar
Är ”fina folket” är korsordsfrågan? Rätta svaret ska vara ”adeln”. Ibland kan frågan vara ”i fina namn”. Rätt svar ska då vara ”von” eller ”af”. Vad är det för trams? Vad är det för mossiga värderingar? Är man en finare människa om man råkar vara född greve och heter Rutger von Silfverfjärt än om man är städerska och heter Greta Andersson?
Man kan naturligtvis slå ifrån sig – det är ju bara korsord, det är bara på skoj. Det är inte på allvar. Men är det bara på skoj? Jag tror att vi är grundligt hjärntvättade sedan generationer tillbaka. Vi har fått lära oss att skilja på folk och folk – att det finns ”fint folk” att det finns ”vanligt folk”, och så fattighjon och ”löskefolket” som står längst ner. Under ståndsriksdagens tid var uppdelningen adel, präster, borgare och bönder. Överst, över alla andra, står hans majestät konungen, enligt skriften och katekesen guds sändebud.
Vi har sett det i gamla filmer – tjänstehjonen står längs dikeskanten, hukande och bugande och lyfter ödmjukt på mössan när patron far förbi i kärran. Vi ser det när lokala småpampar fjäskar och gör sig till vid kungliga besök. Även på högsta ministernivå spelar man med i detta narrspel. Något som så skickligt avslöjas i Lars Molins satiriska skröna ”Kunglig toilette”. Eller Tage Danielssons tecknade film ”Karl-Bertil Jonssons julafton” som visas på just julaftonen
Det pratas om alla människors lika värde. Honnörsord så viktiga att de till och med har hamnat i Sveriges grundlag och i FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna. Men hur ofta är inte dessa fina ord bara ytlig fernissa? En fasad att visa upp för att vi ska kunna gotta oss i vår självgodhet?
Häromnatten såg jag Oliver Stones film ”Plutonen”. En fruktansvärd film som handlar om en USA-pluton under Vietnamkriget och hur de hjärntvättade soldaterna kallblodigt bränner en bondby och mördar dess fattiga invånare – de är ju bara ”gulingar”. I filmens eftertext läser man att den är en hyllning till alla de USA-soldater som stupade i kriget. Förmodligen för vi ska se dem som hjältar. Men alla de mångdubbelt fler vietnameser som stupade och/eller kallblodigt mördades? Är inte de värda att hyllas? Är det för att de bara ”gulingar”?
Hur var det nu? Alla människors lika värde!
Rolf Waltersson
Eskilstuna