Det var en vän till Claes Arvidsson som tipsade honom om att åka till Gambia. Det ledde till Claes och hans fru Annikas första resa till landet i slutet av förra året.
‒Första gången vi var i Gambia träffade vi en kille som heter Sonko som jobbade som servitör på hotellet. Vi började prata mycket med honom och insåg att han hade väldigt svårt att se med de glasögon han hade, jag vet inte hur länge han hade haft dem. För att kunna se och skriva behövde han ha pappret fem centimeter från ansiktet, berättar Claes.
För många i Gambia är ett par glasögon ett dyrt inköp, särskilt om man som Sonko har en familj med fyra barn att försörja. Claes och Annika bestämde sig för att hjälpa honom. När de kom tillbaka till Sverige skickade de ett par glasögon till Sonko med hans styrka, minus 16 på ett öga och minus 17 på det andra.
‒Han blev glad som en speleman. Han är oerhört rädd om dem, säger Claes.
Nyligen återvände Claes och Annika till Gambia. Inför resan bestämde de sig för att försöka få tag på fler glasögon som de kunde ge till personer som behöver dem.
Claes brukar gå på soppluncherna som hålls i Mellösa församlingshem varannan onsdag. Han hörde sig för bland personerna där om det var någon som hade gamla glasögon hemma i byrålådan.
‒Jag frågade under sopplunchen om någon hade glasögon att skänka, och jag fick in ett tjugotal. Jag lämnade in dem till en optiker som skrev upp vilken styrka det var på de olika glasögonen, berättar Claes.
I början av november i år reste Claes och Annika återigen till Gambia. Där mötte de upp Sonko, som bjöd hem Claes och Annika till sin familj.
‒Vi gav honom några av glasögonparen, resten tog vi med oss till SOS Barnbyar, tillsammans med en fotboll och andra saker vi hade med oss.
Gåvorna var uppskattade, och Claes och Annika fick veta mer om verksamheten som SOS Barnbyar har i huvudstaden Banjul.
‒Vi träffade ett par personer som var chefer där. De berättade att de hade hand om 92 föräldralösa barn och att barnen får bo 3-4 stycken tillsammans med en slags surrogatmamma fram tills dess att de är 18 år gamla. De får gå i skolan och får sjukvård. Detta går att göra tack vare hopsamlade medel från andra organisationer och privata människor, det är en fantastisk verksamhet, säger Claes.
De två resorna till Gambia har gett minnesvärda upplevelser och Claes berättar att han gärna åker tillbaka igen.
‒När man är där ser man att det är en enorm skillnad på vad de har och vad vi har, samtidigt är personerna i Gambia väldigt kärleksfulla människor, säger Claes.