Förra säsongen tog ett piggt och effektivt Linköping hem Damallsvenskan i fotboll.
Det gör de inte om under 2017.
Nej, det här kan i stället bli Uniteds stora år.
I fjol slutade United på tredje plats efter insatser som kan beskrivas som ömsom vin, ömsom vatten.
Emellanåt spelade laget väldigt trevligt och bra.
Andra stunder kom de mest överraskande plumparna.
Att det blev en del smällar mot på papperet sämre lag gjorde att United aldrig lyckades utmana de två stora, Linköping och Rosengård.
Sedan dess har en hel del hänt.
Mästarinnorna Linköping har tappat en rad tunga pjäser.
Tycker inte heller klubben på långa vägar lyckats ersätta stjärnorna Pernille Harder, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius.
En som har pressen att göra det är förra Unitedliraren Marija Banušić. Hon är en kompetent anfallare, men jag har svårt att se att hon blir den som vräker in mål den här säsongen.
Mästarlaget tror jag får väldigt svårt att nå topp två och spel i Champions League.
De platserna gissar jag i stället är vikta åt Rosengård – och United.
För två säsonger sedan snubblade United på målsnöret i jakten på guldet.
Nu kan tjejerna gå hela vägen.
Varför?
Ja, smarta värvningar och rätt tjej på rätt plats borgar en del för det.
Till att börja med är jag glad över att Olivia Schough nu verkar få hålla till där hon ska vara.
Landslagstjejen är en vass forward och där trivs hon bäst.
Under fjolåret kom hon ganska många gånger bort då hon allt som oftast placerades på en kant på mittfältet.
Nu har jag en känsla av att hon och landslagskollegan Mimmi Larsson gör stor succé tillsammans.
Jag pratade om lyckade nytillskott.
Två som jag verkligen fattat tycke för under försäsongen är Hanna Glas och Fiona Brown.
De här tjejerna har spetskompetens och fyller upp var sin kant på ett perfekt sätt.
Förra året var det annars just kanterna United inte riktigt fick det att stämma på.
Fler saker som talar för United?
Ja, Vaila Barsley är tillbaka på fullt allvar.
Hon saknades mycket i fjol, då skador förstörde stora delar av säsongen, inte minst för sin enorma styrka på fasta situationer.
Vaila, Nathalie Björn och Glódís Perla Viggósdóttir blir en svårforcerad trebackslinje. Visserligen har Louise Quinn lämnat sedan 2016, men när nu Vaila är åter blir försvaret inte sämre.
Snarare tvärtom.
Tittar man på hela Uniteds trupp är det svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta svagheter.
Det är bra spelare och tuff konkurrens på ALLA positioner.
Inte minst målvaktsposten där Emelie Lundberg varit självskriven etta.
Den platsen tänker Britta Elsert Gynning vara med och kämpa om i år.
Om hon sedan lyckas snuva Emelie låter jag vara osagt.
Men att det är två som är med och leker även på den positionen är bara bra.
Med allt detta sagt avslutar jag bara så här:
Ni kan ta guld, United!
Jag tror ni lyckas med det.