Han siktade högt även i Rio med en bra säsong i bagaget. Men en parasit han fick i sig under ett träningsläger i Mexiko dränerade hans energi lagom till OS-loppet.
‒Jag hade varit i Mexiko tio gånger innan utan att få några besvär så det var ren otur att det hände just före OS, berättar han.
2016 var ett bra år i övrigt och han satte svenskt rekord över två mil. Men även om han inte slagit den tiden i år beskriver han 2017 som ännu bättre.
‒Ja, klart. Jag har ökat träningsdosen en aning och presterat bättre på stora tävlingar, jag blev trea i Europacupen i maj och tvåa i World challenge i Spanien i juni. Yttre förutsättningar har gjort att tiderna blev lite sämre men rankar de insatserna klart högre än mitt svenska rekord-lopp.
Har förberedelserna gått enligt planerna?
‒Ja, nästan helt. Jag sparkade upp en sten på ankeln och kunde inte gångträna på tre veckor i månadsskiftet juni–juli men i övrigt har jag följt min planering till fullo. Jag kom hem från ett träningsläger på hög höjd i St Moritz 1 augusti och därefter laddade jag hemma i Eskilstuna med högintensiv träning. Tuffa intervaller och långa tempopass på 20–25 kilometer.
På torsdagen flög Perseus till London och på söndagseftermiddagen är det tävlingsdags. På startlinjen då finns även brorsan Ato Ibañez.
‒Han bröt foten i mars när han halkade på en isfläck och hade kryckor i fem veckor. Men han är på väg tillbaka och tränade bra i St Moritz. Ato har själv sagt att han hoppas hinna komma i så bra form att han slipper skämmas på VM, berättar lillebror Perseus.
Hans eget mål är alltså topp tre, något som han vet att han har kapacitet för.
‒Men det är otroligt tajt och skiljer kanske bara runt en minut mellan plats tre och tio.
Vilken typ av lopp hoppas du på?
‒Det brukar ofta bli mycket taktik i mästerskapen och det blir knappast annorlunda nu. Jag har gjort upp min taktik men vill inte säga något om den före loppet. Bara att jag inte tänker spela mina största konkurrenters spel ...