‒Det hade kunnat gå mycket värre så jag är ändå ganska glad, fortsätter hon efter söndagens smäll som ledde till tre dagars sjukhusvistelse i Västerås.
Ella har berättat om olyckan på Facebook och skriver där bland annat att My Grey Lady, kallad Majsan, var fantastisk på inhoppningen och att allt gick bra – innan underlaget släppte och ponnyn gled i stället för att ta sitt språng.
‒Jag minns inget mer men har sett på film att vi båda faller framåt och slår huvudet i marken, sedan voltar vi runt och slår i nästa hinder eftersom det var en kombination. Som tur är fick jag inte Majsan över mig. Det första jag kommer ihåg efteråt var när jag låg på marken med blodsmak i munnen och huvudet bara dunkade.
Ella framhåller att hon fick jättebra hjälp, både på banan och senare på sjukhuset, och är glad att det ändå gick så pass bra som "bara" hjärnskakning, att hon blödde rejält och att huden framför tänderna förstördes och behövde sys ihop.
‒Jag köpte en populär, lite dyrare hjälm inför Falsterbo i juni och såg det mest som en modegrej. Men den gjorde verkligen nytta, vid smällen delade den sig så att trycket inte pressade på mitt huvud och då blev nog skadan mindre.
Mamma Josefine stod bredvid och filmade när vurpan inträffade:
‒Jag är ridlärare och reagerade därför instinktivt som man ska göra vid en olycka. Därför blev jag inte rädd först, det kom när jag hunnit fram till Ella och såg att hon blödde från munnen.
Fler ekipage hade problem med underlaget i Avesta och Josefine har på sociala medier sett andra som ramlat och behövt sjukvårdshjälp.
‒Man önskar ju att de hade sagt till att underlaget kunde släppa så att man fick avgöra om man ville tävla. Det känns som en arrangörsmiss.
Nu gick det alltså ändå ganska bra för Ella och Majsan. Ponnyn blev lite mörbultad av fallet men man har inte kunnat se några allvarligare skador.
Hur mår du nu några dagar efteråt, Ella?
‒Det är ändå helt okej. Jag går på smärtstillande hela tiden och har huvudvärk plus lite problem med balansen. Så jag får inte gå till skolan den här veckan. Sedan sa läkarna att jag får avgöra utifrån hur jag mår.
Är du rädd för att tävla igen?
‒Nej. Jag tror att det hade varit värre om jag visste att jag hade gjort något misstag på väg fram till hindret. Då hade jag nog varit mer orolig för att det skulle kunna hända igen.