Sedan Emelie Gripewall började med triathlon för fyra år sedan har det gått undan. I slutet av juni kom hon på en 22:a plats under sprint-EM i Düsseldorf. Och för en dryg vecka sedan tog det ny fart med fem starter på en vecka.
‒Det blev lite väl många starter samma vecka då det krockade lite i kalendern, säger Emelie.
Under veckan stod tre SM-starter och två open water-simningar på schemat:
Första starten gjordes på SM i medeldistans i Vansbro på lördagen (1 juli), följt av SM i sprint och open water i Borås på onsdagen (5 juli) och slutligen Vanbrosimmet och Tjej-vansbro under lördag och söndag (8 och 9 juli).
När var det som mest motigt?
‒Alla lopp har väl haft sin lilla grej. Men under SM i medeldistans i Vansbro var det väldigt varmt. Först 1 900 meter simning och då hade bojen flutit iväg, så vi simmade 2 200 meter. Alla började reagera på att det var långa simtider men sedan kontrollmättes det i efterhand, säger Emelie och skrattar.
Efter simningen skulle Emelie upp på cykeln i 90 kilometer och efter det löpning i 21 kilometer i 25 graders värme.
‒Det har varit mycket träning hela våren men det svåra har varit att ladda om efter varje lopp, berättar Emelie, som under onsdagen endast hade två och en halv timme mellan loppen.
Men då fick Emelie också till en fullträff där hon tog sin första mästerskapsmedalj i öppet vatten.
‒Jag simmade in på en andraplats i masters på distansen 3 000 meter. Det rullade på bra men med ett sprintlopp i kroppen var jag ganska trött efteråt.
Efter det var det långa Vansbrosimmet på lördagen och sedan Tjej-vansbro dagen efter. Där satte hon ett personligt rekord på drygt 20 minuter.
‒Under söndagen på Tjej-vansbro började jag känna mig lite sliten i kroppen. Det flöt på jättebra upp till 600 meter men sedan hamnade jag lite tokigt till. Jag blev lite blockad och orkade inte riktigt de sista 400 meterna så där tappade jag lite tid. Det blev inget personligt rekord där men ändå en bra tid och en plats runt de 40 bästa, säger en glad Emelie.
Hur kände du dig i kroppen efter det?
– Kroppen har skött sig förvånansvärt bra under veckan. Jag har fått lite hjälp av folk runt omkring mig. I söndags när jag kom hem tänkte jag: ”ska jag jogga en sväng”. Och i måndags morse tänkte jag: ”åh, vad skönt det skulle vara att sticka ut och springa”. Även om jag vet att jag måste vila, så är kroppen inte helt sopslut. Den är på g igen.
Vad har du för mål framöver?
– Mitt långsiktiga mål ligger på VM i Rotterdam i september, säger Emelie.