Den första halvleken var sannerligen inte någon av de bättre i Guifs historia. Det var segt, krampaktigt och dåliga avslut. Målvakten Richard Larsson, som fick förtroendet från start, var den som höll kvar Eskilstunalaget i matchen med flera fina räddningar.
När Guif gjorde 10–7 genom Erik Persson såg det ljust ut men efter Ricohs timeout gjorde bortalaget, som hade fem raka förluster i säsongsupptakten, sex raka mål innan vilan och ledde med 13–10 inför den andra halvleken. Även där började Solnalaget bäst och gick fram till 15–10 innan hemmakillarna vaknade igen.
‒Vi hade en dålig period och lyckades inte ta oss ur den, säger Emil Andersson.
‒Men det var skönt att vi lyckades lösa det till slut. Vi hade ett stereotypt anfallsspel i första och det blev inte alls som vi ville och vi blev stressade. I andra var det mycket bättre.
Det stämmer, laget lyfte sig samtidigt som bortaspelarna tröttnade ju längre tiden gick.
Adam Krantz, som fick hoppa in i målet direkt efter vilan, briljerade mellan stolparna och ute på planen var det främst Emil Andersson, Robin Andersson Dickfors och Emil Hansson som visade vägen.
Emil A gjorde både 14–16 och 15–16 men det dröjde innan det var utjämnat. Det var först när samme Andersson satte 19–19 då det gått drygt 14 minuter av andra som Guif var ikapp. Men två snabba av gästernas Andreas Lang betydde liten uppförsbacke igen.
Då tog Guif timeout och därefter satte Emil Hansson tre raka och Guif var i ledning, 22–21. Ricoh bet sig fast och med mindre än fem minuter kvar kvitterade Troels Vejby Jörgensen till 23–23.
Då klev Emil Andersson fram igen. Först vräkte han in 24–23 och efter ytterligare en Krantzräddning, på skott från Jörgensen, satte Emil 25–23 och saken var klar.
‒Det är så jag spelar, att jag alltid går för det. Även fast jag missat ett par skot fortsätter jag, säger Emil och ler efter att ha iklätt sig matchvinnarrollen:
‒Alla mål är sköna men när det drar ihop sig känns det extra bra.