Hon och tvillingsystern Lina har haft extremt stora problem med knäna. Emma har slitit av korsbandet tre gånger med operationer som följd, Lina har behövt ett ingrepp men även dragit av halva korsbandet vid ett par tillfällen.
När man nu kikar på Skurus trupp på klubbens hemsida står Lina, som ännu inte är helt återställd efter senaste skadan, med – men det gör inte Emma.
‒Jag kör fortfarande på med min rehabträning fast det har gått nästan 16 månader sedan finalen. Det är ju ganska lång tid och beror bland annat på att jag blev färdigutbildad efter jul och nu jobbar full tid, eller lite mer, som jurist. Det har samtidigt varit väldigt skönt, att ha något annat att tänka på än bara handboll och rehabträning.
Skadehistoriken har fått Emma att tänka på ett annat sätt kring en eventuell återkomst till favoritsporten. Hon låter helt enkelt knäna bestämma om det kan bli aktuellt i stället för att försöka jaga ett datum för comeback.
‒Jag tänker inte komma tillbaka bara för att spela i klubblaget eller köra på en lägre nivå. Jag vill bara spela om jag kan nå landslaget igen. Det är samtidigt skönt när jag beslutade mig för att inte ha ett bestämt mål för när jag ska vara tillbaka, då riskerar man lätt att stressa fram saker och bli besviken om det inte blir så.
Skuru hade sin SHE-premiär i onsdags kväll när det blev seger hemma mot Skara med 26–21.
‒Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara på plats. Det hade varit kul att träffa alla i laget, det var länge sedan sist. Men det får bli senare under säsongen i stället.