Då rullade en väldigt välgjord liten film om Guifs väg från Sporthallen till Stiga sports arena i gång på storbildsskärmarna.
Med enkla medel, ett gäng ungdomar och en häpen legendar i form av Runar Svensson, som dök upp i typ en millisekund, fick man klart för sig hur efterlängtat det nya handbollstemplet i Eskilstuna verkligen varit.
Tidigare har jag känt ett litet vemod över att Sporthallen rivits.
Men inte nu.
När jag gick från arenan och premiärmatchen passerade jag de högar som återstår av det gamla sportpalatset vid Hamngatan.
Sorgen var borta.
Ersatt av enbart glädje över att en ny tid är här.
Nu gäller det för Guif att ta vara på detta även i vardagen.
Då kan Eskilstuna snart nog ta upp kampen om att bli bäst i Sverige..
Med det menar jag att de här första fighterna är det inga problem med fylla läktarna.
Men när nyhetens behag slockanat gäller det att ha klart för sig hur man kopierar Kristianstads koncept. Där folk i åratal vallfärdat till arenan oavsett vilka motståndarna är.
Det gäller helt enkelt att få gårdagens 4 000 personer att komma tillbaka i match efter match efter match ...
På tal om Kristianstad, för resten.
Skåningarna valde precis som 99,9 procent av alla handbollsintresserade trott på förhand att ta sig an Guif.
Det blir en maffig kvartsfinalserie.
Mästarna mot uppstickarna.
Dessutom i Sveriges två klart häftigaste arenor.
Oj, vad det ska bli kul
Och jag tror inte Guif är chanslöst.
Laget kan skaka om det AFC-skrudade stjärngänget.
Att minst en match vinns är jag övertygad om.
För när det blåses till avkast nästa gång (på påskdagen) i vår snygga och läckra arena är det allvar.
Då är det inte vänskapsbetonat som under torsdagen.
Då är Guif garanterat inte heller lika snällt bakåt som mot Ystad.
För oavsett hur kul upplevelsen var under torsdagen så var själva matchen inte den mest spännande jag skådat.
Men visst fanns det godbitar ändå.
Som Fredrik Gustavsson.
Denna lilla trollgubbe är ibland fullständigt magisk.
Och han kallas ju för övrigt lämpligt nog för Harry Potter av lagkompisarna.
I höstas byggde Gustavsson upp en enorm straffsvit där han länge var hundraprocentig.
Mot Ystad kanske en ny sådan påbörjades.
Hur som helst lekte vänstersexan in åtta straffar med en aldrig sinande variation.
Att Matte Tholins arvtagare måste behållas i klubben är solklart.
Se därför till att det är signat och klart innan kvartarna börjar, Guif.
Till sist: Jag hoppas även innerligt att Mathias Tholin blir kvar några år till.
Kanske hjälpte torsdagens premiär honom att fatta ett beslut i "rätt riktning".
För vad vore Guif utan Matte ...
Nä, än får du inte pensionera dig, Tholin, så det så ...