Den 88-årige expresidenten hade då frikänts på alla punkter i egyptisk domstol, inklusive dödandet av demonstranter under upproret på Befrielsetorget i Kairo.
Att Mubarak nu friges kom som en sista örfil till de som vågat hoppas på förändring den där märkliga våren 2011. Men förändring är trots det precis vad som väntar Egypten – bara inte till det bättre.
Den nuvarande presidenten Abdelfattah el-Sisi har inte bara rullat tillbaka den egyptiska politiken till utgångsläget 2011, han har obekymrat fortsatt bakåt. Förtrycket i dagens Egypten är många gånger värre än under den tröttkörda regim som Mubarak presiderade över mot slutet av sitt välde.
I Sisis Egypten lägger militären beslag på allt större delar av det politiska livet – 21 av 27 provinsguvernörer är numera officerare – och säkerhetstjänsterna fängslar såväl sekulära som religiösa kritiker. De gångna årens kaos har varit presidentens bästa vän. Stora delar av den medelklass som en gång frestades av demokratiappellerna på Befrielsetorget har retirerat in i militärens trygga famn, och tyr sig till Sisis löften om ordning och reda.
Landets stora utmaningar undviker han däremot. Konflikten med Muslimska brödraskapet, vars folkvalde ledare han störtade 2013, blir allt otäckare. Efter att Sisi terrorstämplat gruppen och dömt dess ledare till döden har Brödraskapet brutits sönder i flera fraktioner. En radikalare gren har till sist tagit offentlig ställning för väpnat motstånd, och så skärps konflikten ytterligare.
Mindre spektakulärt men möjligen mycket värre är att presidenten inte presenterat någon politik för att bryta den ekonomiska kräftgången. I stället har egyptierna bjudits på en lång serie skrytprojekt, tänkta att visa på presidentens handlingskraft. Senast, högtflygande och osannolikt kostsamma planer på en helt ny huvudstad.
Ändå finns det i dag inga trovärdiga alternativ till Abdelfattah el-Sisi. “Den egyptiska regimens nuvarande kurs är dömd att misslyckas”, konstaterar den egyptisk-amerikanske forskaren Michael Wahid Hanna i en nyutkommen rapport, “men det leder inte nödvändigtvis till någon sorts politiskt skifte eller brytpunkt. Sannolikt väntar ett mer gradvist misslyckande.”
Ett långsamt förfall, med ökande fattigdom och växande våld – det tycks nu bli Egyptens lott. Under den skröplige Mubaraks sista år vid makten lossade den uttjänta diktaturens grepp, vilket gav utrymme för nya krafter. Men den nuvarande regimen går med obönhörlig logik mot en allt hårdare repression, och vid banans slutpunkt väntar bara våldet.
Aron Lund är Mellanösternkännare och tidigare medarbetare på ledarredaktionen.