En myndighet i kris – så mår polisen i nya organisationen

Den nya polisorganisationen skulle göra att fler brott klarades upp och att polisen skulle komma närmre medborgarna. Men resultatet blev någonting annat, enligt Sanna Granbeck, polis sedan 40 år. – Vi har nått botten, nu kan det bara bli bättre.

"Vi har nått botten, nu kan det bara bli bättre", menar Sanna Granbeck som har arbetat som polis i 40 år.

"Vi har nått botten, nu kan det bara bli bättre", menar Sanna Granbeck som har arbetat som polis i 40 år.

Foto:

Övrigt2017-01-21 08:10

Hon hinner bara befinna sig på Gyllenhjelmstorget i Strängnäs några minuter innan en man kommer fram och säger hej. Efter sina år som kommunpolis och områdespolis är Sanna Granbeck från Fogdö ett känt ansikte för många. Själv menar hon att det främst är ungdomarna i polisområdet som känner igen henne.

– Jag skulle bli fritidsledare egentligen, för att jag ville jobba med ungdomar. Brorsan som är 12 år äldre var polis. Han var min idol men jag hade aldrig en tanke på att jag också skulle bli det, berättar Sanna Granbeck.

Det var när hon inte kom in på fritidsledarutbildningen som hon började på polishögskolan. Efter examen 1979 började Sanna Granbeck arbeta som polis på Södermalm i Stockholm, där blev hon kvar i 35 år. Men 2014 fick hon ett erbjudande om att bli kommunpolis i Strängnäs. Hon tackade ja och flyttade ”hem”.

Vid det här laget var det stora förändringar på gång inom polisen. Under flera år hade antalet brott som klaras upp blivit allt färre. Samarbetet mellan de 21 polismyndigheterna ansågs inte fungera och allmänhetens förtroende för polisen dalade. Riksdagen hade därför beslutat att göra om polisen till en stor myndighet, från den första januari 2015.

– Jag var positiv till den nya organisationen. Vi fick mycket information under genomförandekommitténs arbete och det kändes som att vi var med på tåget. Men när nya organisationen sjösattes slutade informationen att komma.

I den nya organisationen har delegationen förändrats. Beslut, som tidigare fattats ute på stationerna, måste i dag tas längre upp i organisationen och det gör att mycket tar längre tid.

– Det gäller utredningsbeslut, inköp, vad som helst. Det blir krångligt. Nu har det gått två år sedan omorganisationen och än är man inte riktigt klar med en gemensam struktur för delegationen. Vi måste veta vem som får ta besluten.

Rikspolischefen Dan Eliasson har nyligen sagt att fokus de kommande två åren blir att återföra rådighet och resurser till lokalpolisområdena. Något som Sanna Granbeck hoppas att han håller.

– En chef måste kunna råda över sin polisstation och delegationen måste fungera. Vi har nått botten, nu kan det bara bli bättre, säger hon.

Precis som innan omorganisationen jobbar Granbeck i dag med att skapa nätverk mellan myndigheter och olika verksamheter, framför allt med skolor och fritidsgårdar. Enligt henne handlar det om förebyggande insatser men också att skapa tillit till polisen och övriga vuxenvärlden bland ungdomarna.

– Jag vill inte ha för stora elevgrupper, jag vill kunna se alla i ögonen, säger hon när personal på en skola ringer om ett kommande besök.

Drömmen vore om polisen kunde jobba mer med förebyggande arbete, säger Sanna Granbeck, men de resurser som finns idag räcker inte till.

Enligt Granbeck går grundbemanningen på ingripande verksamheten ihop för att personalen ställer upp på övertid. Hon tror att det krävs höjd grundlön och högre ersättning för obekväm arbetstid för att fler ska välja polisyrket. Framför allt för att poliserna som redan jobbar ska stanna kvar.

– Man ska jobba obekväma arbetstider där man riskerar att hamna i våldsamma situationer men man får ingen belöning.

Vad är det som driver dig att stanna kvar?

– Möjligheten att göra skillnad och skapa trygghet. Att bli kallad på jobb där jag kan förhindra att ett brott fortsätter. Jag tycker om mitt jobb för den ena dagen är inte den andra lik.

Sanna Granbeck berättar om en pojke som hon kom i kontakt med genom jobbet. Polisen visste att han levde i ett missbrukarhem som var skadligt för honom och det gjordes anmälan till socialtjänsten.

När pojken blev äldre började han bli allt mer utåtagerande och han var ofta stöddig mot polisen.

– När han var 14 och hade sin första fylla gav han sig på mig. Men jag höll kvar vid honom, fast att han slog mig och det kändes som att det hände något då. Det kändes som att han såg att vi såg honom. Tack var vårt nätverk på skolan, där kyrkan spelade en avgörande roll för pojkens trygghet, är han en välfungerande medborgare i dag.

– Man ville ändra strukturen inom polisen. Men man åstadkommer ingen förändring genom att bara ändra strukturen. Det måste finnas de som kan utföra något också.

I MORGON

Detta är den första delen av fyra i vår serie om poliskrisens effekter i Sörmland. I nästa avsnitt av granskningen:

+ Därför lämnar Anna jobbet som polis

+ Så vill facket förbättra arbetsmiljön

+ Vind i ryggen för höjda polislöner

Det här är polisen i Sörmland

Vid årsskiftet 2016–2017 fanns 375 poliser och 124 civilanställda i polisområde Sörmland:

138 poliser och 36 civila i Eskilstuna.

75 poliser och 34 civila i Nyköping.

67 poliser och 18 civila i Katrineholm.

I länets utredningssektion arbetar 84 poliser och 17 civila.

Kansliet är bemannat med tio poliser och 19 civila.

Polisregion Öst – Sörmland, Östergötland och Jönköpings län – hade vid årsskiftet 2 314 anställda, varav 1 679 poliser. Det är en ökning sedan föregående årsskifte med 83 personer, de flesta civilanställda. Nettoskillnaden i antalet poliser under perioden är minus fyra.

Källa: Polismyndigheten

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!