Vila ska ju vara det enda som hjälper om en väl blivit riktigt rejält förkyld och med några ytterligare visdomsord från 1177 klingande i bakhuvudet checkade jag ut från jobbet härom veckan för att skona mina kollegor från min tämligen frånstötande och nysande uppenbarelse.
Jag har verkligen ingenting emot att vara på min arbetsplats men kan inte förneka att det var fasligt behagligt att vara hemma ett par dagar som i en stilla kokong. På gränsen till lyxigt, för när annars kan en bara ligga ensam hemma på soffan mitt på dagen utan måsten eller krav på att göra lite nytta. Utan det minsta dåliga samvete för dammråttorna som festar runt här och där och tvättberget som växer (inte för att detta ger mig så dåligt samvete annars heller, men ändå).
Ja, nu ska det väl tilläggas att det inte var någon dödsbringande mansförkylning som slagit till utan en helt vanlig oglamorös variant. Kunde således kosta på mig att bara gilla läget i vissheten om snar återhämtning.
Kom helt enkelt i fatt mig själv en aning. Inga stordåd för utomstående kanske, men jag är väldigt nöjd med att äntligen ha sett det sista avsnittet av tv-serien Skam vilket tidigare inte blivit av. Snörvlade lite extra till de många klokskaper de häver ur sig, de där Skamungdomarna. Kopplade även av (möjligen sov) till några episoder av Sommar med Ernst som ju bör klaras av innan hösten blivit alltför långt gången. Även i poddvärlden är jag sist på bollen men hann nu plötsligt plöja omkring femton avsnitt av Anna Mannheimer och Mia Skäringers hyllade podd samtidigt som jag bläddrade i en hög med jättegamla dagstidningar som borde ha kasserats för länge sedan.
Att vara sjuk på riktigt är naturligtvis ingenting jag önskar någon.
Men för oss som har den stora turen att vara hyfsat friska för övrigt kan en lagom ilsken förkylning vara fullständigt okej om man har möjlighet att ta en högst oplanerad mental och fysisk paus från den vanliga tillvaron.
Krya på er!