Vi träffas på Fristadstorget en mulen och småsval morgon när Filip berättar om sitt senaste, smått overkliga, halvår.
– Det började strax före jul när min tjej utan någon förvarning gjorde slut. Vi var ihop i tre år och hade hus så jag blev väldigt ledsen och pratade länge med pappa om det. Han försökte trösta mig för det som kändes som en tung smäll i det läget. Då visste jag inte vad som väntade.
Pappa Hannes, som alltid varit väldigt frisk, är i den vevan på jobb i Liberia. Han kommer hem till jul och åker till Sälen kring nyår när han börjar må väldigt dåligt. Det visar sig att han fått malaria.
– Bara tre har dött av det i Sverige på 25 år eller något sådant. Pappa fick den värsta varianten. De säger att om man har tre procent malaria i blodet är man dålig. Pappa hade 30 procent i slutet. Han kunde tydligen gå av sig själv in i ambulansen men på resan till Falun föll han i koma och vaknade aldrig igen.
Morbror Lasse och Filip pratar därefter en hel del, bland annat om att de ska fiska tillsammans. En hobby Filip ofta hade utövat med sin pappa.
Men det hinns aldrig med – för i februari avlider helt plötsligt Lasse.
– Jag har fått berättat för mig att han gick nerför en trappa på jobbet, sa att han började må dåligt och dog knall och fall. Det kan ha varit en hjärtinfarkt men de vet ännu inte säkert.
Filip är i ett slags chocktillstånd och lyckas prestera bra bowling i flera tävlingar trots att han mår jättedåligt.
– Jag blev tvåa i en tävling kort efter att pappa dog och spelade även bra i Finland trots att jag mest letade efter en papperskorg för det kändes som att jag skulle spy. Jag var även med i kvalet till tremanna-SM med min klubb Kaskad. Men inför finalen var det stopp, jag sa att jag inte orkade spela vidare, säger Filip och tillägger:
– Jag har fått väldigt bra stöd från klubben, mycket cred till dem. Min syster och min bästa vän Cassandra har också hjälpt mig massor så att jag kunnat se något slags ljus i denna långa, mörka tunnel. Mycket tack vare dem och min familj har jag orkat kämpa vidare.
Men även bowlingsuget drabbas förstås. Under en lång tid vill Filip inte träna och knappt ens gå utomhus.
– Jag har haft jättejobbiga funderingar. Varför drabbas just jag? Ska även jag dö nu när så många omkring mig gör det? Jag har även haft självmordstankar och det kan du skriva, folk ska veta att livet inte alltid är en dans på rosor. Jag får fortfarande hjälp av psykolog.
Det tredje dödsfallet är också tungt men ingen chock på samma sätt. I april avlider morfar Arvo som hade Parkinson.
– På sistone har jag försökt hitta någonting att glädjas åt. Faktiskt har jag köpt min drömbil, en Porsche. Det kan låta fånigt och det är bara en pryl men det har gjort att jag kunnat tänka på något annat en stund.
Mot alla odds lyckas sedan Filip Wilhelmsson i början av juni göra en vansinnigt bra insats i en tvåmannatävling i Stockholm.
På finaldagen slår han 300 poäng tre gånger, det innebär perfekta serier med tolv raka strikeslag.
– Två av serierna kom i följd och vid ett tillfälle hade jag 30 strike i rad. Det har jag aldrig ens klarat på träning. När man ser bilder från tävlingen är jag otroligt fokuserad. Jag kan vara i min egen bubbla men inte på det här sättet. Jag såg eller hörde knappt något annat än när jag pratade med min medspelare.
Hur ovanligt är tre gånger 300 i samma tävling?
– Det har aldrig hänt i Sverige, vad jag kunnat hitta. Jag vet några som har lyckats göra två 300-ingar men inte tre. Jag har även sökt på nätet om det hänt i andra länder men det har varit svårt att hitta. Det verkar inte ha hänt ofta i alla fall.
Var alla strikeslag klockrena?
– Det var kanske en eller två där någon kägla vinglade ett tag innan den föll. I övrigt var det rent.
Med lite distans till tragedierna har Filip mer och mer hittat glädjen i bowlingen igen, att aktivera sig med folk som gillar att göra samma sak.
Ett framtidsmål är att tävla mer utomlands, bland annat i USA.
Tror du att allt jobbigt som hänt på något vis kan hjälpa dig som bowlingspelare?
– Ja, mentalt tror jag det. Jag har alltid blivit jättenervös i viktiga lägen. Nu blir jag nog fortfarande nervös men inte på samma sätt. Jag vet att det finns mycket värre saker i livet.