Kan man vara nöjd efter en förlust med 24–28?
Självklart inte.
Men man kan ta med sig bra saker ändå.
Vilket jag tycker Guif ska göra efter den så kallade hedersamma förlusten mot Sveriges i särklass bästa lag, Kristianstad.
När Guif mötte skåningarna hemma för två veckor sedan blev det förkrossande 15 bollar i baken.
Den här gången stod Guif upp klart bättre.
Förutom en rejäl svacka där IFK gick från underläge med ett till ledning med fyra och mer eller mindre avgjorde matchen höll Guif hyggligt jämna steg.
Sedan ska vi förstås ha klart för oss att mästarna är mästerliga på att bevaka ledningar.
Kristianstad släpper egentligen aldrig ett lite större försprång.
Även om Guif ställde till det lite för hemmagänget i slutet.
Och tänk om Simon Sonesten utnyttjat sitt friläge och Fredrik Gustavsson smällt in straffen när det var tre bollars marginal.
Ja, tank ... då hade det nästan kunnat bli lite nervigt i hemmalaget.
Nu blev det inte så.
Skåningarna fixade sin 52:a raka seger i hemmaborgen mot svenskt motstånd.
Ett fantastiskt facit som säkert blir ännu bättre innan sviten spräcks. En vinstrad som nog inget lag lär slå i framtiden.
När Guif mötte Kristianstad hemma blåste det bara till.
Eskilstunakillarna spelade snällt bakåt och utan fart framåt.
Den här gången smällde det rejält i försvarsspelet.
Vilket jag verkligen gillar.
Guif bad inte om ursäkt och så här måste laget fortsätta spela.
Då ska det bli slutspel utan större problem.
Det som bekymrar mig är dock just hemmaspelet.
Guif har kommit snett in i Stiga Sports Arena den här säsongen.
Dels beroende på fiaskot med det stenhårda golvet, dels för att det inte varit något drag alls på läktarna.
Nu hoppas jag innerligt att det blir ordning på båda sakerna.
Det går förstås inte att släpa folk till matcherna men det måste ändå berättas när det är fight.
Så folk vet att något är på gång.
Arenan fyller sig inte självt och ska Guif bli det vassa hemmalag de en gång var krävs förstås tryck.
Och drag i hallen skapas bara om det är mycket folk.
På söndag väntar Karlskrona hemma.
Får jag önska lite inför den fighten är det två saker.
Lite fart på läktarna och över 2 000 åskådare vore kul.
Blir det sedan en klar Guifseger och bra spel lockas förhoppningsvis dessa plus ytterligare några tillbaka framöver.
Jag drömmer om att Röda Havet vaknar ordentligt på nytt blir och sätter färg i nya arenan.
För oj, vad jag saknar den där stämningen från förr då Guif nästan var oslagbart i egna borgen.
Ungefär som Kristianstad med sin atmosfär hemma är nu ...
Till sist: Tre killar födda år 2000 fanns på planen i Kristianstad Arena
Två i hemmalaget och en i Guif.
Framtiden i svensk handboll är redan här.
Den saken är klar.