I den gamla mejerilokalen var det rustat med mattor över hela golvet och flera barn stod uppradade iklädda vita dräkter med bälte runt midjan. Det var jiu jitsu träning. Ett barn hoppade omkring och fick en tillsägelse av tränaren, ett annat barn satt i hörnet med böjt huvud och lutade händerna mot kinderna. Jörgen Flink som är ordförande för Nyköpings Bushidoförening och även tränare steg fram till barnet i hörnet och pratade. De kramades om och barnet såg genast mycket gladare ut.
Vad handlade det där om?
– Det handlar om disciplin. Sköter man sig inte får man ett gult kort. Upprepas det får man ett rött kort och då får man stiga åt sidan. De är här för att träna och samtidigt ha roligt tillsammans. Men börjar en flamsa i stället för att träna så är det lätt att flera hakar på, därför har jag börjat med att dela ut kort. Ingen är tvingad hit och de är ju här för att lära sig och känna glädjen med sporten. Det kan bli såhär ibland och det är viktigt att prata så man förstår varandra, säger Jörgen Flink.
Det var dags för min tur att träna med de vuxna efter att barngruppen klivit av. Jörgen tog fram en jiu jitsudräkt som jag behövde ha på mig.
– Den här har man för att man sliter i varandra och för att man ska kunna få ett bra grepp.
Det fick dem också. Tjugo minuter senare, efter uppvärmningen, låg jag där på mattan flera gånger i olika grepp jag inte kunde ta mig ur. Som tur var visade samtliga motståndare hur jag kunde ta mig ur deras grepp till slut. Men det var inte så enkelt som det låter. Jag fick kämpa en hel. Jag skulle under motståndarens ena arm, över den andra armen, vrida på höften, få över ena benet övar motståndarens ben och sen...ja jag har ju ett till ben och det vet jag ens vad jag gjorde med. Det kan ha varit så att dem lät mig komma ur greppen lite enklare.
– Det är så vi gör här. Alla är snälla och hjälper varandra och visar upp en bra attityd. Det är därför det är så roligt att träna här, säger Martin Anklew.
Martin började med kampsport redan vid sex årsålder efter att hans pappa sett en annons i tidningen och fick han att gå på en träning. Sen har det bara fortsatt.
– Det är en livsstil. Man får ut så mycket av det. Respekt, disciplin och man tar hänsyn till varandra. Det här blir som en tredje familj säger träningskollegan Mikael Glusac och syftar på familjerna mamma och pappa, fru och barn samt klubbkollegorna.
En av dem mest rutinerade i klubben är Jörgen Flink som även är ordförande. Han har varit med i hela tjugo år och det var hans barn som fick in honom att börja med jiu jitsu.
– Barnen började med jujutsu och fick med mig. Sen fastnade jag. Innan hade jag dålig kost och rökte. Jag kom till insikt att jag hade en otroligt dålig kondis och den här träningen har hjälpt mig väldigt mycket.
Vidare berättar han om olika scenarion där stora tunga killar kommit till klubben och blivit häpnade
– Här tränar tjejer och killar ihop och alla ska kunna träna med alla. En gång kom en kille och var tuff. Jag parade ihop honom med tjej. Gissa vem som vann?
Svaret var att tjejen vann matchen dem sinsemellan. En av tjejerna som är där och tränar är Kristina Ekstrand.
– Jag har tränat jiu jitsu i nästan sju år. Jag gillar det här med teknik och att man aldrig blir fullärd. Innan jag började hade jag aldrig ens tänkt tanken på att det var något jag skulle gilla eller hålla på med. Men det var fascinerat att se vad man kan göra med sin egen kropp och sen var det så himla kul.
Kristina håller även i en träning för tjejer med fokus på självförsvarstekniker. Jörgen visar upp ett scenario där han är förövaren som tar tag Kristinas arm och skriker "följ med här!". Kristina visar hur man tar sig ur greppet.
– Jag har aldrig fått använda greppet utanför klubben. Men det behövs att tjejer kan träffas och träna självförsvar. Dels för en gemenskap och dels för att kunna känna sig trygga, säger Kristina Ekstrand.