Tajmingen kunde väl knappast vara bättre för GES turné. Sommaren 2018 har varit som gjord för den med ihållande värme och högtryck och framgång för svenska herrlandslaget i fotbolls-VM. Men när "Sveriges äldsta pojkband" eller "supergruppen" med Anders Glenmark, Orup och Niklas Strömstedt kom till Sundbyholms slottspark en sval augustikväll, där regnmolnen hängde tunga och fotbolls-VM i Ryssland lagt till handlingarna, fick GES ingen draghjälp i att infria den stora publikens högt ställda förväntningar på att få en oförglömlig kväll laddad med rosenskimrande varma minnen från yngre dagar.
Det var en enkel match för GES, som känns piggare och proffsigare än någonsin, har sin trallvänliga låtkatalog och ett stort och tajt band med en maffig blåssektion med sig. Dessutom har GES-medlemmarna varsitt ess i jackärmarna i form av sina egna solokarriärer.
Just som konserten inleds skingras molnen och kvällssolens rosa ljus visar publiken vägen in tidsmaskinen, där Niklas Strömstedt hälsar välkomna och lovar att GES inte skulle spel en enda ny låt. Under de första fem-sex låtarna byggs stämningen upp undan för undan, och när Orup drar i gång ett intro med handklappningar i stil med Queens "We Will Rock You" och spelar sin egen låt "Regn" hos mig, når konserten sin första höjdpunkt. När Orup en stund senare kör sin smarta, tragikomiska dänga "Magaluf", visar han tydligt att GES är och alltid har varit en kul grej vid sidan om.
Även Niklas Strömstedt har några riktigt starka låtar i sin solokatalog, och när han spelar mäktiga "Om" känns det som en välkommen bonusgåva till publiken. Anders Glenmarks kör sin reggaerökare "Mare Mare" innan tempot tas ner igen för att byggas upp till en stor final med låtar som "Upp över mina öron", "Hon är min" och "Jag är en jävel på kärlek" som får ett coolt outro lånat ur David Bowies "Sufragette City".
GES styrka är det opretentiösa och att (för att prata GESiska) de vet vad pojkar och flickor vill ha. Därför har de förstås sparat det bästa till sist. I ett generöst extranummer kommer äntligen "När vi gräver guld i USA", komplett med filmklipp från segerfesten i Rålambshovsparken sommaren 1994. Det är riktigt gulligt.