I kvartsfinal ett höll det i några minuter. När Guif och Kristianstad möttes igen på påskdagen var Eskilstunakillarna med i lite drygt 50 minuter. Sedan visade skåningarna varför de är mästare och vad som än så länge gör att Guif får nöja sig med lärjungerollen.
3 050 personer hade letat sig till nya arenan för att kolla in den andra kvarten. En okej siffra, men inte jätteimponerande. Trodde nog på åtminstone näst intill fullsatt, men kanske var det torsdagens brakförlust som skrämde bort en del av publiken som fyllde Stiga sports arena på smygpremiären den 6 april.
Tvärtemot den inledande slutspelsmatchen hade Guif den här gången bestämt sig för att vara med från start. Starten var också minst sagt lovande.
Hemmakillarna lirkade upp mästarförsvaret. Bakåt spelade Markus Sjöbrink och hans polare bra, plus att Herdeiro Lucau vaknat på bästa bollmotarhumör.
De komponenenterna räckte en bit. Men inte ända in i mål.
För när Guif, trots flera kalaslägen började bränna skott efter skott efter paus tog det förstås tvärstopp.
Mot Kristianstad måste nämligen effektiviteten vara grym. Annars är det god natt. Vilket Guif fick känna på med sju åtta minuter kvar. Då brast linan och de orangeklädda blåste skoningslöst ifrån till ganska bekväm vinst. Vilket förstås egentligen inte är så konstigt.
Unga Guif, som dessutom har sin mittnioprofil Daniel Ekman borta, ska förstås inte riktigt räcka till mot det stjärnspäckade proffsgänget.
De bjöd upp till dans. Men orkade inte stå emot när Kristianstad rockade loss.
Nu är det så kallad uppförsbacke för våra handbollshjältar. På fredag åker Guif till Skåne för ett mission impossible. De ska då försöka skaka liv i slutspelsserien genom att vinna i lejonetes egen fullproppade kula.
Tror inte det går. Även om man förstås inte ska ge upp helt.
Större under har skett, men ska Eskilstunakillarna tvinga fram ännu en fest i sin nya arena den här säsongen måste ALLA i laget spela sitt livs handboll. Samtidigt som det stöddiga mästarlaget behöver underskatta sina sörmländska gäster något.
Men som sagt, chansen finns. Och Guif som lag måste på något vis tro på detta.
Annars är det ju ingen större vits att sätta sig på bussen söderut om några dagar.