Vi befinner oss i skogarna vid Ånn, fyra mil väster om Åre och det är Svenska överlevnadssällskapet som håller en grundkurs om överlevnad vintertid. Efter några dagars teori blandat med praktik är vi nu ute i fyra dagar och tre nätter utan medhavd mat för att fingera en realistisk överlevnadssituation. Vissa väljer att svälta från start, medan andra (och jag själv) försöker äta av det lilla som finns i naturen.
Hur kunde det bli så här?
2015 gick jag en liknade kurs. Den var förlagd på sommaren och då svor jag på att aldrig svälta igen. Men kursen var så givande att jag ville lära mig mer om överlevnad under vintertid. Därför anmälde jag mig till detta som vissa skulle kalla självplågeri.
Allt är inte dåligt. Tvärs om, det mesta är bra, riktigt bra faktiskt. Duktiga instruktörer, fin natur och trevliga kurskamrater. Vad mer kan man önska, förutom lite mat förstås?
Första natten av tre ligger jag och myser i min sovsäck under trädkronorna som pekar rakt upp mot stjärnorna. Månen lyser bakom en tunn molnslöja och allt är mycket tyst och rofyllt. Bädden består av granris på snön, två liggunderlag och en ordentlig sovsäck. Jag slumrar lite, vaknar och somnar. Rätt som det är faller små snöflingor på mitt ansikte och jag vänder mig på sidan och somnar igen.
Att överleva kan vara ansträngande och tufft, men det kan också vara väldigt långtråkigt och avkopplande (i alla fall under de här förutsättningarna). Det gäller att spara på den lilla energin man har i kroppen. Hålla sig varm och torr och ha tillgång till vatten är av högsta prioritet. Ganska basalt och enkelt kan tyckas, men om man inte ätit så går allt så fruktansvärt tungt och långsamt.
[fakta nr="2"]
Vi är en brokig skara deltagare från bland annat Lettland, England och Canada, totalt 13 personer. Vi har delats upp i fyra olika grupper och i min grupp är vi tre personer, Amanda Sjöberg, från Nyköping, Beth Collier från England och jag.
Tillsammans hjälper vi varandra för att få det så bra som möjligt. Vi har olika bakgrund och erfarenhet och det är just det som är så bra i en sådan här situation. Ofta finns det flera sätt att göra rätt på.
Eftersom jag blir väldigt låg och illamående av svält är jag emellanåt inte mycket till hjälp. Tjejerna i gruppen fixade eld och varmt vatten första morgonen i skogen. Ensam är inte stark. Att hasa sig upp på morgonen för att bara sätta sig vid en sprakande eld och dricka varmt vatten kan vara räddningen.
När jag piggnade till fixade jag ved till lägret och bjöd på chaga-te, (te kokat på svampen sprängticka som växer på björk) och så där höll vi på. Vi tog hand om varandra och vi satte inte oss själva i första rum. Vi delade med oss av det lilla vi hade att erbjuda och frågade alltid om vi kunde göra något för den andra.
Vi sitter runt elden och värmer oss, kanske för att vi inte orkar något annat.
‒Jag visste inte att det skulle vara så här, att vi skulle vara utan mat. Men det är intressant att testa, säger Beth Collier som arbetar med psykoterapi i naturen, hemma i England.
Amanda Sjöberg från Nyköping gick sommarkursen förra året. Hon vet mycket väl vad hon gett sig in på.
‒I somras hittade instruktörerna på en massa utmanande uppgifter för oss, hoppas inte de gör något sådant nu, säger Amanda och tar en klunk chaga-te och tittar in i elden.
[fakta nr="1"]
Under tuffa omständigheter kan det vara otroligt förlösande att få en arm om sig. Att gråta eller prata med någon som lyssnar och tröstar är mycket värt och helt avgörande för att orka gå vidare. I alla fall för mig.
Jag döper vår lilla grupp till Girlpower och jag är mycket nöjd med mina kompisar.
Andra natten sjunker temperaturen till cirka minus 18 grader och visst känns det att det är kyligt, men som sagt med tjock sovsäck är det inga större problem.
Snön är hård som frigolit och knarrar högt under kängorna på morgonen.
Instruktören Mikael Åkerman kommer förbi vårt läger och tipsar lite om hur vi kan förbättra våra odds i en riktig överlevnadssituation.
‒Ni har ett bra läger här, men ni kan förbättra det med mer granris under era bäddar och ni vet väl att det aldrig är försent att ge upp, säger Mikael Åkerman och skrattar.
Humor och positiv attityd är A och O i svåra stunder. Mikael Åkerman har en lång erfarenhet som instruktör och han delar gärna med sig av sin digra kunskap och humor.
De sista två nätterna sov vi under en stor gran. Först såg det helt perfekt ut, men när vi skrapade bort pudersnön under granen, visade det sig att det var ren is. Att sova på is är inte bra, men det löste vi genom att lägga på ett lager snö och en massa granris.
Under granen var utsikten mot stjärnorna inte lika tydlig, men det kändes tryggt och skönt att ligga vid trädets fot.
Överlevnadskurser arrangeras av många olika aktörer med stor variation på innehåll.
Att uppleva hur kroppen reagerar, på ett i det här fallet fingerad men verklighetsbaserad överlevnadssituation, kan vara helt avgörande för en positiv utgång vid ett skarpt läge.
Du svälter inte ihjäl på en vecka eller två, men du kan frysa eller törsta ihjäl flera gånger under den tiden.
Att gå en överlevnadskurs handlar lika mycket om att lära sig ny viktig kunskap, som att lära känna sig själv i en utsatt situation.
På dagarna snackade vi mycket om favoritmat och på nätterna drömde vi om det samma.
Efter fjärde dagen utan mat och när krafterna verkligen hade sinat, skidade vi tillbaka till civilisationen där vi fick en banan och ett äpple. Gissa om det smakade bra?
På kvällen blev det vegetarisk gryta och bastu.
Det här var absolut sista gången som jag svälter på en överlevnadskurs, eller?