Det hade kunnat vara en felsägning, om inte retoriken hade återanvänts inför budgetpresentationen i höstas: ”De som har högre inkomster får vara med och bidra lite mer,” sa hon till Expressen, när regeringen beslutat att fler skulle betala statlig inkomstskatt (20/9-2016).
Och ifall någon, trots upprepningen, inte greppat att skatt är en frivillig förmån, rent av en ynnest, och inte en lagstadgad skyldighet där fusk kan bestraffas med fängelse, körde Vänsterpartiet glatt på i samma hjulspår när de berättade om sina ”framgångar” i vårbudgetförhandlingarna.
”Fler ska få vara med och bidra lite mer”, skrev de i Svenska Dagbladet i måndags.
Det betyder konkret att brytpunkten för statlig inkomstskatt inte räknas upp fullt ut, vilket i sin tur innebär att förstelärare, mellanchefer och övriga som tjänar drygt 38 000 kronor i månaden kommer att beskattas hårdare.
Skattehöjningen motiveras med att V står upp för bättre livsvillkor för vanliga människor och att de bygger en ekonomi för alla. Inte bara för en ”liten elit”.
Frågan är om Jonas Sjöstedt vet vilka det är han pratar om.
Visst, den statliga inkomstskatten drabbar ingen som lever på svältgränsen. Men om man klassar en ensamstående specialistsjuksköterska med två barn som societetsmedlem, och inte som en vanlig människa som försöker få tiden och ekonomin att gå ihop, vet man väldigt lite om vanliga människors livsvillkor.
Inte minst eftersom det inte bara handlar om ett fåtal hundralappar mer i skatt.
Det är inte första gången som brytpunkten inte räknas upp enligt plan och varje år är det flera kommuner som höjer kommunalskatten. Inte bara för ”eliten”, utan för alla.
Därför är dagens skattepolitik ett skolexempel på ”de små stegens tyranni” och de går i fel riktning.
Hundralapp läggs till hundralapp, så att vanliga löntagare får behålla mindre av sina inkomster, när det som i själva verket behövs är en blocköverskridande uppgörelse, med fokus på sänkta skatter på arbete och jobbskapande. Det kan bland annat finansieras med en skattehöjning på fastigheter och inom miljö.
Om någon efter det inte är nöjd med sin skattekvot, utan väldigt gärna vill betala in mer, ska möjligheten att bidra med frivilliga donationer givetvis kvarstå, precis som i dag.
Det är bara att lägga sedlarna i ett kuvert, utan att ange avsändare, och posta det i en av Skatteverkets särskilda deklarationslådor som brukar stå väl synliga ute på gatorna i början av maj.
Då hamnar pengarna på ett så kallat balanskonto. Om ingen efterfrågar dem på sju år går de in i statens kassakista (Svenska Dagbladet, 4/5-2015).
Vi ska inte ta ifrån någon möjligheten att bidra lite mer.