Grandiost pianospel av Peter Friis Johansson

Under helgen gavs Clara Schumanns pianokonsert i konserthallen i Eskilstuna. Skriven av en femtonåring tysk skolflicka, som sedan blev 1800-talets främsta kvinnliga tonsättare och pianist.

Foto:

Övrigt2017-05-07 12:05

Den högst eminent briljante pianisten Peter Friis Johansson gästspelade på lördagen med stadens orkester och imponerade stort med sin tolkning av Schumannkonserten. I grunden en vemodig men kraftfull musik, kryddad av briljans och virtuositet, besläktad med Chopins tekniskt fenomenala stil, blev en verkligt stor upplevelse för publiken.

Intim, sensibel lyrik i mellansatsen kontrasterade mot finalens ystra Alla Polacca som med sin friska rytmik visade på en mycket talangfull, ung tonsättare. Peter Friis Johansson tog ut svängarna rejält och satte guldkant på sin tolkning.

Inledningsvis bjöd orkestern på Tarrodis Camelopardalis, ett stycke inspirerat av en drömd giraffritt. Diffusa klangmattor, bisvärmslika surranden i stråkarna, sylvassa träblåsarskrik och sporadiska bleckblåsarbröl gav sällsamma klangbilder. Vanliga melodier, dur- och mollklang liksom lättlyssnade taktarter fanns givetvis inte. Om denna giraffmusik har publiktycke för framtiden återstår att se. Och höra.

Final så med Tjajkovskijs h-mollsymfoni, denna senhöstligt ryska, ensligt nostalgiska klagosång, detta oerhört svårspelade verk med sina våldsamma utbrott och ångestfebriga gråtattacker. Efter en något tvekande inledning – den är svår att spela – kom orkestern loss och hanterade det ömtåliga materialet mer än bra. Den eleganta valssatsen klingade med verklig schwung, och det fladdrande marschscherzot flämtade förbi med härliga kontraster.

Den ömtåliga finalen, Lamentosatsen, togs först något för snabbt, men presenterade en storslagen stråksång, även om detta Tjajkovskijs sista verk andas symfonisk ångest, undergångsstämningar och senhöstens skriande ensamhet. Gärna ger vi den skickliga dirigenten och hans imponerande fina orkester ett stort fång recensionsblommor för sin modiga satsning av detta välkända verk, spelat av all världens elitorkestrar. Eskilstuna kan också, banne mig.

Enskilda recensionsrosor överräcks med glädje till orkesterns förnämliga hornister och imposant kraftfulla trombonister liksom de ettrigt smattrande trumpetarna. Träblåsarsektionen och slagverkarna förgyllde musiken med förstklassiga insatser.

Eskilstuna Symfoniorkester imponerar med sina storslagna satsningar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!