Det är Emilies 14:e mästerskapsstart i EM- och VM-sammanhang som vankas i danska Odense till helgen. Under de senaste triathlonmästerskapen har hon deltagit i olympisk distans samt sprint. Nu blir det åter långdistans för 34-åringen från Eskilstuna som tävlar i klassen F30-34.
– Det är ett helt annat upplägg som gäller vid en långdistanstävling. Man måste hushålla mer med krafterna och inte gå på för hårt från början. Senast jag tävlade i långdistans var 2015, så jag vet vad som krävs, säger Emilie.
Till vardags arbetar hon som specialistsjuksköterska i Stockholm men bor i Eskilstuna och tränar med EIK. Även om Emilie har representerat Sverige tidigare så ser hon ödmjukt på landslagsuttagningen.
– Det är ingen självklarhet för mig att åka med till de stora mästerskapen. Men det är såklart jättekul att få chansen. Det är alltid en ära att få dra på sig landslagsdressen.
Vad har du för målsättning inför tävlingen?
– Jag tänkte satsa högt och gå för en topp tio-placering. Sen är det är alltid tuff konkurrens på mästerskap och mycket kan hända på vägen. Det gäller att borra pannan genom kaklet och bara köra på, vad som än händer.
Med den målsättningen har förberedelserna varit noga.
– Det gäller att tänka långsiktigt och bygga upp kroppen under en längre tid, men samtidigt vara snäll mot den. Det kommer förmodligen att vara väldigt varmt under tävlingen och då måste man planera för det samt förberedda vad man eventuellt behöver peta i sig under loppet.
Tävlingen startar med tre kilometer simning som sedan övergår i tolv mils cykling. Efter det ska man dessutom springa tre mil, allting utan vila. Något som kanske låter en smula overkligt för den oinvigde. Men inte för Emilie.
– Det är lite skräckblandad förtjusning. Visst kan jag, meterna innan målrakan, undra vad det är jag håller på med och varför jag utsätter mig för något sådant här? Men när man kommer in på upploppet och ser alla människor som hejar glatt så är det fantastiskt. Och när mållinjen är korsad och x antal liter vatten har kastats över en så tänker jag: Jaha, det var det. Nu åker jag hem och förbereder mig för nästa tävling.
Vad är det bästa med triathlon?
– Det är en så varierande sport. Du kan träna hur mycket du vill och lägga dig på den nivån du känner att du har tid och ork med. Sedan är det mindre skaderisk eftersom du tränar så många olika delar av kroppen. En renodlad löpare till exempel tränar mest bara löpning. En triathlet kan träna löpning en dag, cykel nästa och simning en tredje. Så det är något jag varmt rekommenderar att prova!