Hon höll nollan de första åtta minuterna så att Eskilstunalaget hann upp till 5–0. Efter lite mer än en kvart stod det 9–2 och redan då var det mer eller mindre klart.
‒Vi har inte spelat på rätt nivå tidigare. Vi har bara tagit smällar, inte delat ut några utan låtit de andra lagen rinna igenom, säger "Jossan".
Nu var skärpan där och med bättre försvar kunde även hon rada upp räddningarna. 14–7 i pausen blev 16–11 elva minuter efter sidbytet sedan det rosaklädda hemmalaget slarvade en del offensivt.
Men efter det stängde Brodd Björklund igen fullständigt. AIK:s elva mål stod sig ända till hon byttes ut. Då hade hon hållit nollan i över tio minuter och knappt åtta återstod.
Elva insläppta på drygt 52 minuters spel, det måste du vara nöjd med?
‒Ja, det är bra. Samtidigt är det ju en kombination. Min statistik hänger mycket på hur de framför mig sköter sina uppgifter.
Någon räddning du minns extra gärna?
‒Nej, alla räddningar är lika viktiga. Fast okej, det är lite extra kul när man lyckas ta en lobb så det får bli den då.
Defensiven knäckte alltså AIK. Men mål måste ju göras också och i den avdelningen glänste Sofia Tenglin och Josefin Johansson mest med sju fullträffar vardera inför 293 åskådare i nya arenan.
Mest sevärt var nog ändå när vänstersexan Tenglin agerade assistläggare från kanten och hittade mittsexan Caroline Karlsson – en fin delikatess.
‒Även om vi har förlorat några matcher klart känner vi inte att de lagen är bättre. Inte om vi spelar på rätt nivå. Att vi siktar mot SHE var ett krav för att jag skulle stanna. Jag vill vara i ett lag som satsar, annars kan jag lika gärna spela i division 3, säger bollmotar-Jossan.
Om ni går upp då, blir det fler säsonger här?
‒Det skulle det kunna bli i så fall. Men jag har inte släppt tanken på att spela utomlands igen, det vill jag göra.
Förutom de nämnda sjumålsskyttarna fördelades Guifs fullträffar så här: Caroline Karlsson 5, Jennifer Wallin 2, Jessica Rydberg 2, Elisa Sjöö, Fanny Söderberg, Malin Almqvist.