Då både Katrin och Kajsa "toppade" i finalen blev kvalet avgörande.
‒Vi hade en maxgräns på sex minuter och det var en känslig led som var svår att klättra fort på. Jag klarade tidsgränsen knappt, det var nog bara några få sekunders marginal, men Kajsa gick över tiden, förklarar Katrin.
Därför hade hon fördel när allt skulle avgöras och en besviken Kajsa Rosén, med flera SM-guld i följd på meritlistan, sa efteråt att hon ansåg att finalleden var för enkel.
‒Ja, det var lite trist på sätt och vis att båda klarade sig ända upp, medger Katrin Amann.
Hade du trott på guld?
‒Nej, verkligen inte. Det mesta har gått emot mig i tävlingarna på slutet så nu kände jag att bara jag kommer på pallen är jag nöjd. Seger var oväntat, säger Eskilstunatjejen som har några SM-silver sedan tidigare.
Nervositeten lyckades hon släppa när det väl var dags. Kanske var det extra pirrigt med tanke på inramningen.
‒Klättringen har aldrig varit med på SM-veckan förut och det var jättekul. Det blev verkligen arenakänsla plus att det var jättemycket publik på plats.
Firandet blev i form av en hotellfrukost i Västerbotten innan Katrin flög hem till Göteborg, där hon numera bor. Någon längre vila blir det inte.
‒Nej, redan om ett par veckor väntar säsongens första världscuptävling. Då gäller det bouldering så nu får jag släppa lead-disciplinen för ett tag.
Mer från SM-veckan: Eskilstuna HIF siktade på guld i rullstolsinnebandy men fick inte alls till det. Laget blev fyra och sist efter förlust i bronsmatchen mot Iksu från Umeå med 5–7.