Luften är kylig, det är inte många plusgrader. Molnen hänger gråa och regntunga över Solvik utanför Torshälla. Då och då kommer det en skur.
Årets Ruskträff gör verkligen skäl för namnet – om det är vädret man tänker på. Deltagarna verkar dock inte bry sig.
‒Ja, namnet anspelar väl lite på att det är höst och inte alltid så bra väder, säger Magnus Gustavsson, ordförande i Tuna Touring MC som arrangerar träffen.
‒För de flesta är det här sista helgen för säsongen, sedan ställer de in hojen för vintern.
Ett gäng rullar i väg mot Köping för att besöka Bil- och teknikhistoriska samlingarna. Andra stannar kvar och umgås med likasinnade, en del slår sig ned runt de värmande eldarna. Stämningen är hög och skratten många.
Åldrarna på deltagarna är lika blandade som motorcyklarna. Där finns allt från vrålåk på flera tusen kubik till småhojar på 125. En del ser sprillans nya ut. Andra har många, många år på nacken
‒Hos är alla varianter välkomna, bara de rullar.
Ruskträffen har arrangerats årligen sedan 1982. Det kan bli uppemot 300 deltagare från hela Sverige, Finland, Norge och Danmark. Även tyskar, belgare och holländare har hittat hit.
‒I år har vi till exempel deltagare från Finland som kört 110 mil för att komma hit, säger Magnus Gustavsson.
‒Och en kille har kört hit från Danmark på en 125:a, alltså den minsta, möjliga motorcykeln. Det är en bedrift.
Ruskträffen är populär, många återkommer år efter år. Carl-Johan Karlsson från Tidaholm har en VIP-skylt på jackan. Det betyder att han kommit till träffen i 20 år.
‒Ja, det här är faktiskt 21:a året i rad som jag är med, säger han.
I början av 1980-talet körde Carl-Johan Karlsson en hel del motorcykel på egen hand för nöjes skull. Sedan sålde han hojen och gjorde ett uppehåll under några år. Men så blev han sugen igen.
‒Då köpte jag min drömhoj, en Honda Gold Wing. Jag gick med i en motorcykelklubb och fick tips om att Ruskträffen fick jag inte missa. Det var 1997, och sedan dess har jag inte missat en enda träff.
Han har också varit på andra mc-träffar.
‒Ruskträffen är bäst, det är därför jag återkommer, säger Carl-Johan Karlsson.
‒Många tycker nog att man är lite galen som tältar så här års. Men man träffar mycket trevligt folk som man aldrig träffar annars.
Träffen startade på fredag eftermiddag och håller på en bit in på söndagen.