– När jag började spela fotboll i Bie var föreningen den naturliga mötespunkten i byn. Ingen av oss bröder, varken jag, Larsa eller Rickard, blev knuffade mot idrotten av våra föräldrar utan det kom helt naturligt. Vi stack ut och spelade, nästan alla gjorde det då, berättar Stefan Humba Andersson som i stort varit aktiv inom föreningen Bie GoiF i nästan 40 år.
Han arbetar som uppdragsansvarig åt Ragnsells kommunpartner och har flyttat till Katrineholm, men är uppvuxen i Bie. Själv spelade han fotboll aktivt fram till 2006 och har sedan dess haft olika typer av ledaruppdrag.
– Men för mig var det aldrig någon dröm att ha en fotbollskarriär. Jag har dragits till lagsporter på grund av sammanhållningen, skojet och skitsnacket runt omkring. Därför fortsatte jag också så länge, berättar Humba som fick sitt smeknamn när han var 7 år gammal och som knappt blir kallad Stefan över huvud taget.
Till skillnad från sina storebröder Lars Andersson och Rickard Lönn, som är aktiva i Katrineholms SK respeketive Värmbols FC, så har Humba inte lämnat Bie GoiF, så när som två säsonger i Ericsberg i ungdomsåren.
– Jag tycker att det finns ett värde i att ha en klubb nära. Det håller samhället levande och gynnar också de större klubbarna i längden. Försvinner alla de små klubbarna kommer de stora också få ont om folk till slut, säger han.
I flera år, hur många vet han inte, har han tränat Bies A-lag i fotboll och utöver det är han engagerad i styrelsearbetet och nästan all verksamhet runt omkring. Han berättar att det inte alltid varit lätt att verka i en krympande förening i ett litet samhälle.
– Det är tufft ekonomiskt att ha en liten förening utan ungdomsverksamhet. Att bara ha ett A-lag ger minus i kassan när man får allt mindre driftbidrag och det är svårare att hitta sponsorer. Det behövs också alltid hjälp av ideella krafter, vilket kan vara svårt att få tag på. Därför såg det väldigt mörkt ut i höstas och fram till slutet av 2018 trodde vi att vi skulle bli tvungna att lägga ned all verksamhet förutom Kurortsloppet.
Men en ljusning kom när tränarfrågan fick ett svar. Robin Hellgren och Fredrik Jonsson, med stöd av lagledaren Hans Pettersson, visade sig intresserade av uppdraget i årsskiftet och där började kampen mot klockan, för att få med de spelare som inte ännu skrivit på för andra klubbar.
– Det blev lite panik då, men allt har gått över förväntan. Vi fick tidsdispens på anmälningen till division 7 och på första träningen var vi 14 personer, efter det har det stadigt trillat in nya spelare. Det känns verkligen positivt, speciellt då en nedläggning kan resultera i att duktiga spelare lägger fotbollsskorna på hyllan trots att de vill fortsätta. Nu slipper vi det, säger Humba.
Att laget och föreningen i stort har bra sammanhållning är a och o, enligt Humba.
– Det är när man har roligt som man kommer tillbaka. Det är så det har varit för mig.
Det är inte bara föreningsarbetet som konkurrerar om tiden och energin. Under vinterhalvåret har Humba varit en del av bandykul och till nästa säsong blir han ledare för U9-laget i KVBS i och med att sonen Vincent flyttar upp. Jobbet sväljer också en hel del tid, men det är inget som stoppar Humba från att göra det han tycker är viktigt.
– Jag gillar utmaningar och på något sätt så löser det sig alltid. Jag tycker inte om när det är för lugnt, utan trivs med lite stress.