Det är det överallt närvarande budskapet från den ryska regimen. Det riktas både inåt och utåt. Inåt, till den ryska befolkningen, för att stärka regimens legitimitet. Utåt, mot utlandet, för att där skapa fruktan, inre splittring och för att bygga Moskvavänliga allianser med olika destabiliserande krafter i politikens ytterkanter.
I veckan såg vi i vårt nyhetsflöde två talande exempel på dessa budskap.
Rysslands storhet: I torsdags höll president Vladimir Putin sitt årliga tal till nationen. Det tog två timmar. Den första ägnades åt påstådda civila ryska landvinningar och den andra åt de militära. De senare presenterades med hotfull retorik och kryddades med filmklipp föreställande ny rysk teknik för olika slags långdistansvapen – mot vilka USA står försvarslöst, enligt Putin.
Västs förfall: I måndags berättade SR om den italienska tidningen La Stampas Sverigerapportering. Varje artikel om Sverige följs av uppemot 300 ilskna meddelanden i kommentarsfält, på Facebook och i mejl till journalister, berättar utrikeschef Monica Perosino. Meddelanden är skrivna på italienska men tycks ha samma avsändare, varför tidningen har spårat dem och funnit att de alla kommer från samma servrar i utlandet.
Oavsett vad artiklarna handlar om, om det så är elbussar i Kista eller en kulturnyhet, är budskapet i meddelandena detsamma: Sverige går under på grund av invandring.
Syftet är att fabricera opinioner och så split i samhället, skapa hotfull stämning kring vissa ämnen och styra journalisters fokus. Invandringsfrågan ses som nyckeln, varför manipulatörerna försöker ändra den internationella bilden av det historiskt invandringsvänliga Sverige som ett föredöme.
Splittrade, rädda demokratier, inbegripna i inre stridigheter har svårare att utgöra motvikter till Ryssland på den internationella arenan. Icke försumbara krafter i Italien, som snart går till val, vill ta landet ut ur EU och orientera det närmare Ryssland.
Sverige är inte Italien. Här finns inte samma politiska upplösning, förtroendet för myndigheter och medier är större, de Moskvavänliga rörelserna har inget att säga till om i svensk utrikes- och säkerhetspolitik, stödet för EU är starkare.
Men även vi bör vara observanta på yttre manipulation av opinionen. Här sker det bland annat med hjälp av undervegetationssajter som plockar upp falska nyheter om Sverige i utländska, däribland ryska, propagandakanaler. Några exempel finns i min lördagskrönika, Lek inte med trollen (2016-10-22).
Kvaliteten i Rysslandsrapporteringen behöver höjas. I dag är den ojämn. Där finns kvalificerad journalistik från kunniga utsända på stora redaktioner. Men det finns även mycket hafsig slentrian. Ett exempel är rubriker med varianter på ”Putin drar tillbaka ryska styrkor ur Syrien” vid åtminstone tre tillfällen under två års tid. Tre gånger bluffade Putin och tre gånger gick rubriksättarna och ibland även artikelskrivarna på bluffen. En tumregel bör vara denna: Fokusera inte det som Putin säger, utan det som han gör.
Det går också att rapportera om den ryske presidentens tal utan att okritiskt återge hans ord. Inga av hans påståenden om Rysslands militära landvinningar kan bekräftas och i vissa fall har han uppenbart försökt vilseleda.
Ett exempel: Putin visade en animerad filmsnutt som ska föreställa ett ryskt kärnvapenanfall mot Florida med ett nytt ballistiskt system, Sarmat. Det påstås ha obegränsad räckvidd och ersätta det nuvarande systemet Voevoda.
Det som allmänheten inte fick veta var att det klippet inte visar något nytt utan är taget från en elva år gammal dokumentär om just Voevoda. Den som tittar på hela dokumentären får se intervjuer med specialister på ukrainska företag som har konstruerat och byggt Voevoda. Ja, just det, ukrainska. Det är de som fram till 2014 skötte översyn och service av denna centrala del av den ryska kärnvapenarsenalen.
Ockupationen av Krim och kriget i östra Ukraina satte punkt för samarbetet mellan länderna på detta och alla andra försvarsområden. Det försenar, försvårar och kanske rent av omöjliggör mycket av den tilltänkta tekniska moderniseringen av Rysslands väpnade styrkor, däribland ersättningen av ett gammalt ballistiskt system med ett nytt.
Den ryske försvarspolitiske journalisten Vladimir Voronov (inget släktskap) beskrev detta problem ingående i flera uppmärksammade artiklar på våren 2014.
De här sakerna behöver belysas bättre hos oss. Vi får inte vara naiva i synen på Rysslands militära kapacitet och vilja att använda den. Men vi måste även kunna se manipulationerna och bluffarna. Det har betydelse för försvarsviljan.